Det var med känsla av spänning som jag beträdde banan igår för att nu försöka omsätta golflektionens instruktioner i praktiken. Och det FUNGERADE! Ja, alltså, just det jag övat på fungerade. Sedan gick chipparna och puttarna åt skogen (eller rättare sagt, förbi greener och hål), så poängen blev inte så hög. Men nästan alla slag med de vanliga järnklubborna gick bra. Jag kom till och med längre än vanligt! Speciellt nöjd var jag på tredje hålet, då jag landade en meter från hål med första utslaget. Jag gjorde också ett fabulöst slag från ruffen vid hål sex, då jag med järnsjuan placerade bollen långt fram i mitten på fairway, lagom placering för därefter att kunna chippa rakt ut i ruffen.

Men jag har förstås mycket kvar att öva på. Fortfarande har jag svårt att få iväg bollarna speciellt långt, även om de faktiskt GÅR längre än tidigare. Och imorse på rangen duffade och toppade jag om vartannat. För att inte tala om hur miserabla resultaten blev av mina försök att slå med träklubborna. Suck och håhåjaja. Det enda jag är riktigt bra på när det gäller de klubborna är att åstadkomma högerskruvar i ultrarapid. Eftersom jag gissar att det är sällan just denna talang efterfrågas återstår alltså rejält mycket arbete på den fronten.