Senaste inläggen

Av Sanna - 4 augusti 2009 10:13

Igår var jag så på min första golflektion, med Edenhofs pro Fredrik Almskoug. Det var med stor entusiasm, spänning och till och med fjärilar i magen som jag gav mig dit. Jag berättade om hur det kändes med alla olika råd jag fått, hur svingarna gick dåligt trots dessa och mitt huvud inför varje sving var sprängfyllt av konkurrerande tankar kring hur jag skulle bära mig åt. Han inledde med att nicka förstående inför känslan. Bara det var skönt - att någon förstod hur rörigt det blivit med alla råd, hur välmenta och goda de än var.


Det började med att jag fick svinga som jag brukade, utan att tänka på råden.  Sedan fick jag kommentarer kring uppställningen, varefter jag fick öva på det en stund, följt av fler kommentarer och korrigeringar. Därefter kommentarer kring greppet och vad som händer i baksvingen. Sedan öva på det, kombinerat med det han tidigare sagt om uppställningen. De 25 minuterna gick i ett flux, men ändå kändes det som att jag fått ut SÅ mycket av lektionen.


Något som var helt nytt för mig var att jag fick veta att jag tappade greppet i baksvingen. Flera medspelare har tidigare sagt att jag för klubban alltför långt bakåt, men nu förstod jag äntligen varför jag gjorde det och vilka konsekvenserna blev. Jag släptte helt enkelt greppet längst upp, vilket förstås gör att framsvingen blir ostadig. Och så använder jag handledens framåtvinkling för tidigt, så att jag inte har kvar någon som helst snärt kvar i klubban när huvudet närmar sig bollen. Det kändes så fullkomligt självklart när han förklarade det.


Så detta ska jag tänka på, tillsammans med uppställningen. Vikten på trampdynorna (jag brukar alltid stå och undra över var jag ska ha vikten, äntligen vet jag nu), mer framåtlut på överkroppen och så ska armarna hänga rakt ner. Och blicken ska hela tiden vara på bollen.


En annan nyttig (hoppas jag i vart fall...) sak jag lärde mig var att jag inte ska stänga själva klubbhuvudet för att förhindra slice, utan att jag kan göra det med hjälp av greppet. Om jag vrider vänsterhanden litet medsols (jag är högerspelare) går bollen rakt ändå. Tidigare kunde jag inte göra det, eftersom jag höll klubban i fel vinkel från kroppen.


Dock innebar inte det här att det gick speciellt bra. Jag stod och slog i någon halvtimma efter lektionen och det gick ungefär som vanligt, möjligen något sämre. Men jag antar att det bara är att nöta på så att jag får in rörelserna i kroppen.


Något annat som jag förresten fick med mig från lektionen var en stor dos självförtroende och optimism. Det är ett tecken på en god pedagog när eleven efter en halvtimmas intensiv kritik ändå känner sig glad och full av tillförsikt! Jag skuttade därifrån efter att ha bokat in ännu ett lektionspass om två veckor. 


Han kommenterade också mina klubbor, och avrådde mig från att använda någon lägre järnklubba än sjuan. Tydligen har jag klubbor som är för svåra för mig. Jag köpte setet på Blocket för en tusenlapp, och järnen är alla rätt styva och tunga stålklubbor. Så min kära järnfemma som jag tycker så mycket om blev dissad. :-( Möjligen kan jag använda den vid utslag om jag peggar. Däremot tyckte han att jag skulle plocka fram mina träklubbor. Jag har en trea och en femma som jag helt slutat slå med eftersom jag bara slicar med dem och aldrig får upp någon fart i svingen. Så nu är det bara att lägga tillbaks dem i bagen och förbereda mig på några timmar av frustration. :-D Fast än så länge väntar jag med att köpa andra järnklubbor, det får anstå tills dess att jag känner att klubborna ställer till mer problem för svingen än min egen bristande teknik.


Summa summarum: Jihaaa! Det här var kul! Rekommenderas!

Av Sanna - 2 augusti 2009 09:33

Japp. 19.00 på Edenhof imorgon. 25 minuters privatlektion med Fredrik Almskoug. Nu ska det väl ändå bli ordning på spelet.

Av Sanna - 2 augusti 2009 08:44


Sitter fortfarande i sängen, rädd att upptäcka hur mina kroppsdelar känns efter spelet på Trollhättans GK igår. Det var med stel rygg och fysisk nära-döden-upplevelse som jag kraschlandade i sängen efter spelet. Inte för att det hände något speciellt under rundan, jag är väl bara otränad.


Hur som helst var det en otroligt rolig runda. Det gick väl inte direkt strålande, men jag skrapade i alla fall ihop något i stil med 19 poäng. Och då räknade vi ändå litet snällt vid ett av hindren, plus att jag misstänker att jag på sista hålet var för okoncentrerad för att räkna alla slag. Nåja, det är inte så himla noga - jag lär ju ändå inte få officiellt handikapp av det här.


Det här var första rundan jag spelat med min äldre broder R. Han är duktig på golf, och har spelat MYCKET längre än jag. Han försökte också ge en del råd, men upptäckte ganska snabbt att det blev litet väl mycket information för hans syster, så han sammanfattade detaljerna med att han starkt (tyvärr med emfatisk betoning på detta ord) rekommenderade att jag skulle ta golflektioner. F-n också. Jag som trodde att jag börjat förstå något. Nästan alla slag på rangen gick bra (har svägerskas vittnesmål på detta). Rka och de flesta sisådär 120 meter långa. Men sen på banan... håhåjaja. Hur kan detta komma sig? Där slår jag slag efter slag som är bra, medan det på banan nästan är undantag att det går bra. Nåväl, det är väl bara att göra. Det känns inte HELT rimligt att efter närmare 50 9-hålsrundor fortfarande inte ha fått 36 i handicap. Och jag SKA ha det innan säsongen är slut.


Banan då? Den var fin, om än litet blöt efter några dagars intensivt regnande. Släta och stora greener. Kanske ibland litet enahanda: litet väl många doglegs på sisådär 300 meter. Men många fina utsikter längs... hm... någon slags sjö eller kanal... eller rent av Vänern? Banan låg invid ett stort vatten och på andra sidan kunde man skymta ett slott där det sades att prinsessan Desirée bodde. Banan var ganska lätt med breda fairways och snälla ruffer i de fall fairwayn var litet smalare. Och inte alltför påträngande vattenhinder. Plus att man fick hela 41 extraslag med 36 i handicap, så på några av hålen hade jag hela 8 slag. (På ett av dem fick jag faktiskt 3 poäng.)


Så det var en riktigt härlig eftermiddag! Och jag längtar redan efter att spela igen. Nu ska jag gå in på hemsidan på Uppsalas golfklubbar för att se om jag hittar någon lämplig kurs.

Av Sanna - 1 augusti 2009 08:02

Spelet på Väddö var ungefär som förväntat: Mycket fin upplevelse och mycket få poäng. Tio, närmare bestämt. Jag kan inte skylla på den annalkande förkylningen, för jag mådde rätt bra. Jag spelade helt enkelt dåligt. Några av utslagen var bra och några av chipparna var bra, men... det är ju så MÅNGA av slagen som måste vara bra för att resultatet ska bli något att räkna med. Nåja, jag får göra förnyade försök.


Idag ska jag spela på Trollhättans GK med en av mina bröder och hans familj. Vi blir så pass många att vi får sprida ut oss över tre bollar - själv ska jag spela med brodern och ett av de yngsta barnen. Äntligen har jag en rimlig chans att glänsa, det ser jag fram emot. Jag hoppas verkligen att det går bättre idag. Förvisso inser jag väl att det är svårt att slå när jag precis bytt sätt att svinga, men kanske sitter de nya rörelserna bättre idag. På Väddö gick det utmärkt på rangen, men sedan blev det bara haveri på banan. Kanske lyckas det bättre idag?

Trollhättans GK
Foto: Rune Andersson

Av Sanna - 27 juli 2009 08:50

Idag ska vi åka och spela på Väddö GK! Vi var där och spelade med ett par vänner förra året och det var helt helt underbart. Vi har spelat intensivt senaste veckan, jag själv med motivet att jag åtminstone inte ska vara pinsamt långsam. Jag är den enda i sällskapet utan officiellt handikapp.


 Senast spelade vi igår (7 ynka poäng över 9 hål), och jag jobbade då mest med svingen. Det är RIKTIGT svårt att hålla ordning på allt. Något ytterligare nytt jag lärde mig var att jag ska börja rotera höfterna i början av nedåtsvingen. Tidigare trodde jag att de skulle komma sist (och följaktligen har jag alltid undrat vad man ska med dem till, eftersom varken gjort från eller till när det gäller hastigheten), men nu när jag använde dem innan armarna så fick jag bättre skjuts på bollen. Tyvärr träffar jag bollen lika illa eller kanske till och med ännu sämre än tidigare, så den här lärdomen ger mig åtminstone än så länge inga extrapoäng. Förutom höften ska jag också komma ihåg att inte dra bak klubban så mycket i baksvingen, snärta med handlederna, hålla kvar vinkeln i högerknäet, ha huvudet över axeln, stå litet närmare bollen, ... det känns som att det inte är någon ände på allt jag måste komma ihåg. Just ja, ha ryggen mot bollriktningen överst i baksvingen också. Det känns som ett mirakel varenda gång jag lyckas få iväg bollen.


Och jag får se om det här gör att jag få några fler poäng på Väddö det här året. Förutom att jag spelar illa även till vardags vaknade jag imorse med ont i halsen och litet lätt feber. Men inte värre än att jag kan spela. För att avstå från dagens runda behövs det mer än en ynka liten sommarförkylning.

Av Sanna - 25 juli 2009 09:54

 Jag har hoppat över en skrivdag här av den utmärkta anledningen att tiden inte räckt till eftersom jag varit på golfbanan. Därmed inte sagt att jag blir bättre på golf, men regelbundna läsare vet ju att det i detta fall inte finns något som helst samband mellan mycket spel och många poäng.

Det blev mycket riktigt spel i förrgår kväll, på Söderbys niohålsbana. Tyvärr gick det förfärligt uselt för mig. Fast jag vet inte riktigt varför. Jag var inte inne och rotade i ruffen speciellt mycket och jag var bara i vattnet två gånger. Och så i en bunker ett par gånger. Hm... ja, kanske var det inte så konstigt ändå. Det gäller att koncentrera alla missar till ett fåtal hål, det funkar inte att som jag sprida ut dem över många. Kvällens framgångar kröntes av att en av bilens bakbromsar överhettades, så det blev till att lusköra hem från banan för att nästa dag uppsöka bilverkstad. 


Dagen efter detta inledde jag med andra ord med att hitta en bilverkstad som kunde reparera bromsarna. Det enda jag fann var en audiauktoriserad expressverkstad. Det är ungefär lika dyrt som det låter, men vad göra? Medan bilen var på verkstaden cyklade jag och maken ut till jaguar-banan för att träffa systersonen Victor för litet spel. Efter en runda ringde verkstaden för att tala om att bilen var färdig, så jag cyklade in till stan igen för att hämta bil och åkte därefter ut till banan igen för en andra runda. 


Denna andra runda inleddes med att jag fick låna Victors järnåtta med kolfiberskaft. Vilken annorlunda viktfördelning det blev i klubban! :-o Jag fortsatte låna hans klubbor för utslag under resten av rundan, och jag inbillar mig att det gick bättre (å andra sidan är jag bra på att inbilla mig saker). Jag ska få låna hans järnfemma när vi åker till Väddö för att spela, får se om det blir någon skillnad. Om det känns bra funderar jag faktiskt på att köpa någon utslagsklubba med kolfiberskaft, kanske en fyra. Min driver har jag inte alls kommit överens med hittills, så den får nog stå kvar i bagen till nästa säsong. Och de andra metalwoodklubborna går det också dåligt med. Jo, visst träffar jag bollen - men den slicar nästan varenda gång.


Jag får se om det blir något mer spel i helgen. Jag har inte riktigt fått ordning på svingarna och puttarna efter att jag börjat spela efter råden jag fick från faddern i början av veckan. Sannolikt kommer jag i vart fall att putta med min gamla stil på Väddö, för att inte helt putta bort mig. Med nya sättet har jag noll avståndskänsla och även riktningen blir det litet si och så med. 

Av Sanna - 23 juli 2009 12:53


Sitter och väntar på att pastan ska koka klart och sedan ska jag ägna mig åt en bok ett tag innan maken kommer hem och vi åker ut till golfbanan för att spela en runda. Jag har dock redan hållit i klubban tidigare idag, när jag efter avhämtande av bilen från mekanikern råkade åka förbi en range och råkade ha med klubborna i bilen. Oj, vilken tillfällighet. ;-) 


Det gick ungefär som vanligt. Det vill säga, slagen gick rakt men var korta. Provade på att spela med järnfyran (vilket annars brukar gå mer än lovligt dåligt), och det funkade rätt okej. Det vill säga, det gick inte så långt - men i vart fall rakt. Och fingrarna mår bra igen, så det ska nog gå bra att spela i eftermiddag. 

Av Sanna - 21 juli 2009 18:56

Nu har maken fått sitt officiella handikapp! Scorekort är inlämnat och registrerat, så nu kan han vara markör åt mig den fjärran dag då jag lyckas skrapa ihop tillräcklig med poäng från röd tee. Idag var inte en sådan dag. Puttarna gick absolut uruselt och mycket övrig likaså, vilket jag kanske möjligen delvis kan skylla på att det är litet svårt att spela bra när man försöker nöta in nya rörelsemönster. Dessutom fick jag ont i ett finger under spelandet och framemot sista hålet gjorde det så ont att jag inte kunde spela klart. Jag vet inte vad jag gjort, kanske spelat för mycket? Har spelat fredag, lördag, måndag och tisdag. Ska nu pausa i vart fall ett par dagar (eller hur lång tid det nu tar för fingret att må bättre igen.)


Bollar har vi också att spela med. Jag fick idag de bollar från floridabollen.nu som jag beställde förra veckan. 



floridabollar 
Skapa flashcards