Äntligen har golfsäsongen startat! Visserligen bara på en range i ett golftält, men det är så otroligt härligt ändå. Jag visste inte att jag hade saknat det så mycket som jag insåg när jag stod där.

Och till min synnerliga förvåning lyckades jag få iväg bollarna. Det hade jag inte trott, speciellt inte med min snöpliga avslutning på förra årets säsong med spelet på Danderyds bana. Nja, det kanske är för mycket att kalla det för "spel". Men nu funkade det, jag kom ihåg hur man gjorde! Till och med  järntrean fungerade bra! Och gissa vem som vann över maken i putt-tävling igår kväll? :-P 

Nu har jag äntligen beställt nya golfbollar. Efter senaste rundan hade vi bara ett knappt dussin kvar och efter den inte helt oansenliga mängden bollar jag gödde ruff och vattenhinder med så kändes det som hög tid att beställa nya. Jag fick ett tips här i bloggen i somras om att man kunde köpa begagnade bollar på floridabollar.se, så jag gick dit och kollade. Om allt stämmer så verkar det nästa vara för bara för att vara sant - inklusive frakt skulle bollarna kosta 1:50 när jag köpte 200. Visst är det de absolut billigaste i deras sortiment, men inte bryr jag mig om att de har märken, loggor och fläckar. Så länge jag är så kass att jag slår bort så många bollar att jag börjar bekymra mig för ekonomin, ja, då är det liksom inte bollkvaliteten som avgör resultaten.

Jag återkommer med rapport när de anlänt!

Det känns nästan meningslöst att skriva här, för min golfutveckling är plågsamt outvecklad. Igår var jag och maken äntligen ute på Söderby igen (nu utan glykol i motoroljan). När jag först skulle träna korta slag kändes det som att jag inte hade en ANING om hur jag skulle göra. För att inte tala om hur dåligt det gick med svingarna. Några raka och halvlånga fick jag in på slutet, men man kan inte direkt påstå att jag har någon större stabilitet i spelet.

Putt-övningarna ska vi inte tala om.

Sedan gick vi ut på banan. Första hålet gick rätt bra, kom nästan upp på green på första slaget. Chippade in bollen och puttade sedan TRE gånger innan jag kom i hål. På andra slaget kom jag i ruffen tre gånger och i vattnet en. Men jag gjorde faktiskt en mycket snygg pitch (eller vad f-n det nu kallas) över vattnet rakt in mot hålet. På tredje hålet... först ner i vattnet, sen långt ut i ruffen. Fjärde hålet. Kort slag in i ruffen. Sen diverse slag mot hål. Femte samma sak, sjätte också. Sjunde också, med förlorad boll. Åttonde - heureka! - inte någon förlorad boll. Nionde. Förlorad boll i ruffen. Nu måste jag köpa fler bollar.

Poängen jag fick går att räkna på ena handens fingrar. Det enda som egentligen var givande rent spelmässigt var (ja, bortsett från att alls vara på banan igen) var att det var litet kul att variera chippar och pitchars längt utifrån var jag hade vikten. Det blev faktiskt stor skillnad, så det känns användbart. Fast annars...

Men skam den som ger sig!

Ja, så har jag då spelat på Danderyds 9-hålsbana. En sak kan jag verkligen rekommendera när det gäller den: Ha på dubbla byxor och tät tröja med krage.

På ena benet räknade maken ihop 52 myggbett och på det andra räknade hans något slarvigare maka ihop 35.

Jag vet inte om jag ska skylla det absolut urkassa resultatet på myggorna, men i viss mån spelade de faktiskt roll. Det var inte helt enkelt att koncentrera sig på utslaget när jag visste att för varje sekund jag dröjde så slog det sig ner ytterligare fem blodtörstiga små monster på mina stackars strumpbyxbeklädda vader.

Men banan var rolig och fin! Helt folktom också (skit också, jag kan alltså inte skylla på stress-från-bakomvarande). Hålen var alldeles lagom långa och varierande. Inte som banan på Väddö som kändes som ett helt äventyr, men det var ju å andra sidan mycket längre hål där. Det enda (förutom myggorna) som stod på minuskontot var att de inte hade någon range. Vi blev visade ett övningshål, men att själv behöva springa iväg och hämta ivägslagna bollar främjar inte riktigt en ordentlig uppvärmning. Så jag kände mig stel som en pinne och spelade ungefär därefter. Inte ett enda litet poäng fick jag! Till slut kändes det som att jag inte hade en aning om hur man spelade. Jag ser fram emot att få bilen åter så att jag kan åka ut till Söderby.

Jo, förresten. Ett minuspoäng till finns det faktiskt. En mycket trafikerad väg går direkt utanför, så ljudmässigt var det inte direkt någon stor naturupplevelse.

Bortsett från resultat och viss blodtransfusion till myggriket var det dock en rolig runda. Få aktiviteter är så avslappnande som att dra omkring på golfbanan i duggregnet. Det var med ett stort leende (och två väskor + golfbag = förtvivlat trötta axlar, svettig, kall,utsvulten och med lera långt upp på benen) som jag tog tunnelbanan därifrån. Det är en underbar sport. Idag har jag ont precis överallt.

Bilen har varit trasig i ett par veckor och kommer inte bli hel på minst en vecka till, så det är högst ofrivilligt jag avstått från golf ett tag nu. Men imorgon får jag spela igen - jag ska åka med en kollega till Danderyds 9-hålsbana. Det känns trist att jag inte kunnat spela på så länge, för jag lär nu inte ha någon som helst chans att få till en 18-poängsrunda. (Som om jag skulle haft det om jag HADE spelat...)

Hur som helst ser jag verkligen fram emot morgondagen även om det blir en del att släpa på till jobbet och jag INTE tar mig dig medelst bil. Men är motivationen tillräckligt hög så gör det inget. Jag klagar inte en sekund på att behöva släpa golfbag tillsammans med arbetsväska genom Uppsala och Stockholm när resultatet är att jag äntligen får spela litet. 

Det var länge sedan det blev något spelat - inte sedan jag gick uppföljningspasset på golfkursen. Inte förrän efter några dagar var jag människa igen. Oj, vilken träningsvärk jag hade efter den helgen.

Ikväll skulle egentligen varit idealiskt att spela, bortsett från att jag var för trött efter jobbet. Men en kollega till mig tog idag initiativ till att spela tillsammans, på Danderyds 9-hålsbana. I och för sig inte förrän den 8 september, men alltid något. Så klart kommer jag spela innan dess, men jag vet inte riktigt när jag ska få tid. Kanske onsdag kväll, då borde jag kunna från jobbet i så pass god tid att jag hinner. 

Och så har jag hittat en till golfentusiastisk kollega. Nu hade han inte spelat sedan han var tonåring (vilket är läääänge sedan), men det var ju en trevlig egenskap ändå. Se där! Nu hör jag maken komma gåendes i gruset. Eller...? Nähä, det måste varit nån som bara gick förbi. Nåväl, jag ska ta och stänga av datorn ändå. 

Oj oj oj, är halvt orörlig efter en hård helg. I lördags morse började det med höstens första ridpass sedan början av juni. Det var väl i och för sig inte så vansinnigt jobbigt och varken igår eller imorse kändes det speciellt träningsvärkande eller stelt.

Men nu... oj oj oj. Efter två timmars golfkurs och därefter tre timmar på hård stol på golfteorikurs är jag halvt död. Under sista kvarten på teoripasset kändes det som att ryggen skulle gå av och när jag kom hem rasade jag handlöst ihop på sängen. Nu börjar jag känna mig litet piggare, efter att min kära make försett mig me té och ostbågar. Att sitta i soffan i två timmar har nog också hjälpt, men å andra sidan kan upplevelsen av att vara litet rehabiliterad lika gärna bero på att jag inte behöver röra på mig. Jag våndas inför att behöva åka till jobbet imorgon. Ska jag alls lyckas ta mig ur sängen?

Men dagen var ändå rolig. Det inleddes med en timma på rangen då jag gjorde av med sisådär 120 bollar. Hm. Det blir två i minuten, låter inte likt mig. Jag måste räknat fel. Hur som helst fick jag instruktioner att ta med mig därifrån. Jag ska hålla händerna närmare kroppen när jag tar stans. Sträcka ut vänsterarment mer i baksvingen (så mycket att det känns som att jag ska få kramp) och rotera mer i svingen så att jag inte bara använder armarna. Jag fick till några bra svingar när läraren stod och tittade, men allteftersom tiden led gjorde jag det också - och mot slutet kände jag mig helt kraftlös. Jag kommer aldrig bli en bra golfare när jag blir trött så fort! Pinsamt, jag är ju knappt mer än 40.  Fast när jag också kom ihåg att ta spjärn med högerfoten och tänka på atthålla mig ganska låg i framsvingen gick det inte så dåligt. Men bollen kom max iväg 110 meter. Visserligen blåste det rätt mycket motvind, men jag vet inte om jag kan skylla på det. Jag vet i vart fall att det inte är vindens fel att jag slår så ojämnt. Damen bredvid mig slog mycket bättre på det sättet. Inte så långt förvisso, men likadant varje gång. Medan jag varierar slagen mellan två och hundra meter i längt. Suck.

Sedan var det dags att chippa. Det var lärorikt att få veta att man ska ha vikten på foten i rörelseriktningen och att bollen ska ligga närmare bakre foten. Det är nog bara att öva vidare på det, tekniken är ju inte så svår. Slutligen visade hon pitchar och bunkerslag. Pitcharna var också intressanta - att klubbhuvudet ska hållas öppet och tyngden ska vara på framfoten om man vill att bollen ska komma iväg längre (och mer på bakfoten om slaget ska vara högre). Jag försökte prova på litet, men det gick rätt uselt. Övning återstår.

På teoripasset kunde jag bara konstatera att det var tur att jag läst på i förväg. Vi fick i smågrupper lösa olika problem som en påhittad golfare råkade ut för. Det var mycket nytt jag lärde mig men också mycket repetition. Men det är bra - det gäller att nöta in reglerna så att de sitter. Bland annat blev jag påmind om något jag gjort fel - jag har trott att man kan spela från två klubblängder från skärningspunkten till gulmarkerat vattenhinder, men det kan man alltså inte. Jag får försöka skriva ihop någon slags lathund för de problem som dyker upp ofta så att jag inte gör fel.

Även om det varit en rolig dag känns det för stunden som en omöjlighet för mig att bli bra på golf. Jag har svårt att minnas alla regler och lika svårt att slå bollen på rätt sätt. Så nu känns det mest bara jobbigt. Men kanske ter det sig litet ljusare när jag är något mindre utmattad...

Det kändes grymt att passera hålen när vi åkte till Smådalarö gård och veta att jag inte skulle få spela, och lika hårt var det att passera dem på väg därifrån utan att ens ha varit i närheten av dem. Jag hade trott att jag åtminstone skulle kunna kolla in banan, men dagarna var så fulla av program att det inte fanns någon som helst tid över till något annat än att arbeta, äta och sova.
 
Fast jag försöker trösta mig med att det säkert var en snorkfrökenbana, för man fick visst inte spela i vanliga skor.
 
Den var säkert urtrist jag missade nog inget alls. 
 
Jodå.
 
Fast imorgon får jag ändå spela, då är det uppföljningspass på golfkursen jag gick i våras. Har pluggat regler under dagen för att inte göra bort mig totalt men känner att jag har noll koll. Jaha - man får inte spela från flagglinje om man droppat utan plikt. Åhå - man får visst ta stans från out-of-bounds. Och flagglinjen tas ut från SISTA gången bollen skar hindrets gräns. Och om man av misstag plockar upp medspelarens boll från fairway är det ETT slag man pliktar. Och hur var det nu om man råkar spela på någon annans boll? Eller om man lägger tillbaks sin boll på fel markeringsmärke på green? Svårt! Jag undrar om inte min hjärna håller på att vittra sönder för jag har jättesvårt att komma ihåg allt. Fast ibland är det extra knepigt, som när en källa hävdar att man får droppa på flagglinje när man droppar från bunker och någon annan hävdar att man inte alls får det. Jag har inte en aning om hur det ligger till. Suck, känner mig bara trög och korkad och har minne som en guldfisk. Ska ta en en vända till i regeltesten innan jag slår igen datorn.

Undrar hur det är för andra, kan de verkligen allt? Eller är min hjärna för trång?