Ja, så har jag då spelat på Danderyds 9-hålsbana. En sak kan jag verkligen rekommendera när det gäller den: Ha på dubbla byxor och tät tröja med krage.

På ena benet räknade maken ihop 52 myggbett och på det andra räknade hans något slarvigare maka ihop 35.

Jag vet inte om jag ska skylla det absolut urkassa resultatet på myggorna, men i viss mån spelade de faktiskt roll. Det var inte helt enkelt att koncentrera sig på utslaget när jag visste att för varje sekund jag dröjde så slog det sig ner ytterligare fem blodtörstiga små monster på mina stackars strumpbyxbeklädda vader.

Men banan var rolig och fin! Helt folktom också (skit också, jag kan alltså inte skylla på stress-från-bakomvarande). Hålen var alldeles lagom långa och varierande. Inte som banan på Väddö som kändes som ett helt äventyr, men det var ju å andra sidan mycket längre hål där. Det enda (förutom myggorna) som stod på minuskontot var att de inte hade någon range. Vi blev visade ett övningshål, men att själv behöva springa iväg och hämta ivägslagna bollar främjar inte riktigt en ordentlig uppvärmning. Så jag kände mig stel som en pinne och spelade ungefär därefter. Inte ett enda litet poäng fick jag! Till slut kändes det som att jag inte hade en aning om hur man spelade. Jag ser fram emot att få bilen åter så att jag kan åka ut till Söderby.

Jo, förresten. Ett minuspoäng till finns det faktiskt. En mycket trafikerad väg går direkt utanför, så ljudmässigt var det inte direkt någon stor naturupplevelse.

Bortsett från resultat och viss blodtransfusion till myggriket var det dock en rolig runda. Få aktiviteter är så avslappnande som att dra omkring på golfbanan i duggregnet. Det var med ett stort leende (och två väskor + golfbag = förtvivlat trötta axlar, svettig, kall,utsvulten och med lera långt upp på benen) som jag tog tunnelbanan därifrån. Det är en underbar sport. Idag har jag ont precis överallt.