Det känns nästan meningslöst att skriva här, för min golfutveckling är plågsamt outvecklad. Igår var jag och maken äntligen ute på Söderby igen (nu utan glykol i motoroljan). När jag först skulle träna korta slag kändes det som att jag inte hade en ANING om hur jag skulle göra. För att inte tala om hur dåligt det gick med svingarna. Några raka och halvlånga fick jag in på slutet, men man kan inte direkt påstå att jag har någon större stabilitet i spelet.

Putt-övningarna ska vi inte tala om.

Sedan gick vi ut på banan. Första hålet gick rätt bra, kom nästan upp på green på första slaget. Chippade in bollen och puttade sedan TRE gånger innan jag kom i hål. På andra slaget kom jag i ruffen tre gånger och i vattnet en. Men jag gjorde faktiskt en mycket snygg pitch (eller vad f-n det nu kallas) över vattnet rakt in mot hålet. På tredje hålet... först ner i vattnet, sen långt ut i ruffen. Fjärde hålet. Kort slag in i ruffen. Sen diverse slag mot hål. Femte samma sak, sjätte också. Sjunde också, med förlorad boll. Åttonde - heureka! - inte någon förlorad boll. Nionde. Förlorad boll i ruffen. Nu måste jag köpa fler bollar.

Poängen jag fick går att räkna på ena handens fingrar. Det enda som egentligen var givande rent spelmässigt var (ja, bortsett från att alls vara på banan igen) var att det var litet kul att variera chippar och pitchars längt utifrån var jag hade vikten. Det blev faktiskt stor skillnad, så det känns användbart. Fast annars...

Men skam den som ger sig!