Finns det något underbarare än att  vakna klockan fem på morgonen med ont i halsen, feber och snuva? Ja, förmodligen. Även hjärnan är svårt svullen, för jag kan verkligen inte komma på något som helst underhållande eller intressant att skriva idag. I och för sig, det är väl frågan om jag gör det annars. Nu lämnar vi den frågan, jag vill inte prata om det mer.

Mycket långsamt har jag tagit mig igenom morgontidningen för att därefter förbereda andra på att jag inte kan åka till jobbet idag och kanske inte heller imorgon. Har hunnit halvvägs med det, men det återstår att ringa tandläkare för att ställa in, meddela vännen T att han blir ensam på sånglektionen imorgon, meddela sångläraren om att jag inte kommer imorgon, se till att någon fixar ett blädderblock till en kollegas föreläsning imorgon om jag inte finns på plats, kolla med ett par kolleger om de kan ersätta mig på ett undervisningspass imorgon och så slutligen (vilket lär ta mig hela dagen) göra ett skriftligt självstudiematerial för den händelse att jag inte kan hålla i morgondagens undervisning. Att bli sjuk är inte samma sak som att bara lugnt kunna sjunka ner i soffan. Om jag inte förbereder morgondagens eventuella frånvaro kommer mycket av de tidigare förberedelserna för morgondagens arbete att vara omintetgjorda och måste göras om, så det blir bara mer arbete för mig själv i efterhand om jag inte gör det. Lika bra att sätta igång.

Och till maken kan jag påminna: It's a jungle sometimes. It makes me wonder how I keep from going under. :-P