Idag känner jag mig litet mör, efter att ha stått på range och övningsbana i en dryg timma igår och därefter spela en runda. Saken blev inte bättre av att ridläraren imorse tyckte det vore bra att ha sitsträning. Det kan låta som en oskyldig syssla för den oinitierade, men som alla ryttare vet: Sitsträning är ingen lek. Så alla muskler, både kända och okända, är fullpumpade med mjölksyra. Men vem klagar? Inte jag i vart fall. Det är märkligt hur roligt det kan vara att fördärva sin stackars kropp på olika sätt. 

Men över till väsentligheterna. Gårdagens golf. Eftersom maken fortfarande är förkyld åkte jag ensam. Dessutom kom jag iväg rätt tidigt, så det var knappt några mer på banan. Jag var i hälarna på en stackare under de första fem hålen, men därefter skickade jag in en boll i skogen och då kom han undan. Efter mig hade jag som minst två hål mellan mig och den bakomvarande. Med andra ord, lugnt och absolut avstressande.

Något jag lärde mig var att inte underskatta möjligheten att något går bra. På hål två, mitt absoluta värsta hål där jag trots bred fairway alltid hamnar i ruffen och sedan alltid hamnar i vattenhindret, gick det oväntat bra. På gott och ont. Jag använde trätrean och räknade med att komma iväg max 80 meter eftersom det var motvind. Men nejdå. Bollen åkte raaaakt fram och landade precis framför vattenhindret. Jag vet inte hur långt det var, kanske 150 meter? Det hade väl varit gott och väl om det inte hade varit för medspelaren som befann sig i höjd med samma hinder. Eftersom jag är så dålig på golf brukar jag på det hålet slå ut när framförvarande spelare hunnit så långt, eftersom jag "vet" att jag aldrig kommer dit med bollen. Nu gick det bra, som tur var, men aldrig att jag i fortsättningen gör sådana antaganden. Hade förresten väntat mig en rejäl utskällning av spelaren framför, men han bara log och hälsade när jag kom traskandes mot bollen.

Något annat jag fick påminna mig om var att chippa litet oftare. Förra året lärde jag mig att om det är mer än 2 meter mellan bollen och green, försök aldrig putta bollen över förgreen. Bättre att chippa över den. Det trodde jag förstås inte på nu, utan trodde liksom i början av förra säsongen att det väl borde gå bra. Men nej. Varje gång jag försökte putta några meter över förgreen kom bollen heeelt fel. Men när jag chippade kom bollen prydligt i närheten av hål. Sedan är detta i och för sig ingen garanti för att jag ska få poäng på hålet. Jag är dålig på att putta även på green, i genomsnitt tror jag att jag hade 3 puttar per hål eller nåt sånt.  Bara att öva.

Ett annat hål värt att nämna var det sista. Jag är sååå nöjd med det. Det är ett ganska långt dogleghål med nära till out-of-bounds på högersidan och sedan ligger ett dike i själva svängen. Men jag slog ut rakt och landade rätt framför diket. :-) Bra avslutning på en härlig runda. Fortfarande är jag lååångt ifrån att få officiellt handicap, men det är väl viktigare att vara nöjd med sitt spel än att ha lågt hancikap, eller hur?

Eftersom det är skärtorsdag känner jag mig litet halvledig och ägnade därför mer tid än vanligt åt morgontidningen. Just nu Svenska Dagbladet som jag provprenumererar på. Jag hostade till när jag såg rubriken "RULLATORLIGAN" BORDE AVSTÅ. Eftersom jag har ett par studenter som skriver sitt examensarbete på institutionen för socialt arbete om hur äldre gestaltas i massmedia var det en extra intressant rubrik. Det är nästan så att jag borde skicka iväg artikeln till dem. Författarens poäng är att äldre vinnare av US Masters inte borde få vara med eftersom de står i vägen för yngre spelare. Men denna ganska enkla tes kryddas med en mängd nedsättande uttryck - "Rullatorligan", "luktar unket när gubbarna stänger fönster och dörrar", "alla har passerat bäst-före-datum" och de åker dit via "färdtjänst" och "Det borde vara dags att vädra". Men artikeln innehåller också humoristiska inslag, som när författaren skriver att en 54-åring befinner sig "på ålderns höst". Bilden är tydlig - äldre människor är illaluktande föredettingar som gör bäst i att artigt hålla sig borta från de större sammanhangen. Eller, som författaren föreslår, "stanna hemma framför tv-apparaterna".

Jag ska inte spekulera öppet i vad som får artikelförfattaren att vilja mana fram denna bild. Kanske avundsjuka? Kolla in bildenpå hål 13. Det hålet kan nog få vem som helst att själv vilja vara där. Gnnnnn.....! Hoppas Söderbys 9-hålsbana har torkat upp litet mer så att jag kan öva, jag vill bli så bra att jag också får spela på sådana här hål! Se hela banan här