18 poäng på niohålsbana!

Som en tröst för det usla spelet senast fick jag idag 18 poäng! Kanske gjorde det envetna chippningsövandet susen? (fast det vågar jag knappt skriva, enär Golfguden kanske då finner mig övermodig och slår ner mig vid nästa runda) På två av hålen gick det riktigt dåligt dock. På det förhatliga hål två skulle jag chippa över ett vattenfyllt dike efter att ha gjort ett supersnyggt framspel från ruffen över ett högt snår med sextiogradersklubban. Bollen landade en meter från diket och greenen ligger direkt på andra sidan, så det verkade ju enkelt. Första bollen i diket. Andra bollen i diket. Suck. Fast tredje bollen gick över, men några poäng blev det ju inte.

På femte hålet gick det om möjligt ännu sämre. Dels finns en damm mitt på fairway, dels finns det ett långt sidovattenhinder på vänster sida som löper längs hela andra hälften av banan. Första utslaget gick ner i sidovattenhindret. Andra utslaget gick ner på i stort sett exakt samma ställe. Och tredje bollen så slutligen hamnade i dammen.

Men trots dessa båda nollor (och någon enpoängare) gick det så pass bra på de andra hålen att jag alltså ändå kom upp i 18 poäng. På åttonde hålet fick jag fyra poäng och och på nionde tre poäng, något jag ALDRIG brukar få (brukar vara glad om jag får ett poäng). Men det roligaste hålet var ändå femman, där greenen bevattnades av ett antal vattenspridare. Chip in och hopp ut för att hålla mig torr. Och sedan snabbt in för att putta i hål, och raskt och gapskrattandes RUSA därifrån under regnet från två av spridarna som satsade på synkroniseringseffekt. Men det var så varmt och soligt att jag hade hunnit torka ett par hål senare.

Jag blir helt vansinnig. Ggnnnnn.....

Igår: ALLA förutsättningar fanns. Underbar sommarkväll. Koltrastar. Inte en människa bakom oss på banan. Övat chippar halva midsommaren. Inte trött. Spelade från 150-meterspinnen.

Men nejdå. Nio poäng. Hälften av det godkända.Det började bra med 3 poäng på första och tredje hålet. "Det här går galant", tänkte jag. Men icke. Sen fick jag 0 eller 1 poäng på resten av hålen. Och det var inte ens några speciella katastrofer som inträffade, utan bara allmän uselhet. Snälla snälla snälla kan inte någon göra så att jag blir mindre dålig på golf? Eller åtminstone: Kan inte någon komma med tröstande ord om att det ÄR helt normalt att ha så svårt, att jag inte är onormalt obegåvad.

Misstanken gror: Alla andra når raskt sitt officiella handikapp. Det är bara jag som måste gneta på så här.

Gick en härlig runda igår kväll, det var länge sedan sist. Åkte i och för sig ut till banan i lördags också, men efter att ha övat på rangen i 30 minuter under tilltagande regn och blåst ställde vi in spelet på banan. Den efterföljande födelsedagen på söndagen tillbringade jag nysandes och snörvlandes under idog förbrukning av näsdukar. Och ont i halsen. Men efter stora mängder födelsedagstårta och goda presenter samt ytterligare ett par dagars konvalescens var jag redo igen igår kväll. Det var en sådan där helt perfekt golfkväll. Vindstilla, kvällsljus, koltrastar, blom- och gräsdoft. 

Spelet gick väl sisådär. Fick 15 poäng, vilket jag tror är vad jag brukar få. Spelade inte direkt bort mig på något hål, även om jag i och för sig behövde 8 slag på nionde hålet. Men det hålet var ändå roligt att spela, för jag hamnade med bollen så att jag var tvungen att spela den över en kulle jag inte kunde se över. Bara att chansa (och placera maken så att han kunde se var bollen landade). 

Men de bristande framgångarna till trots är det ändå kul, och snart är det semester vilket innebär att jag kan spela varannan dag eller oftare än så om jag skulle vilja. Det skulle vara konstigt om jag inte fick officiellt handikapp om jag spelar mycket. Förvisso slår jag inte speciellt långt (dryga 100 meter i bästa fall), men det är allt oftare som bollen går rakt och det känns som en tillräcklig prestation för att nå detta mål. Men jag undrar ibland hur snabbt det går för andra att komma ner till 36. Är jag alldeles extremt långsam, eller hur är det?

Jag ligger efter med golfbloggandet och får därför täcka in båda senaste rundorna den här gången. De blev ganska olika. Första rundan i fredags fick jag 65 slag och 3 poäng... och andra rundan blev det 52 slag och 13 poäng. Jag ska inte öda så mycket tid på den första rundan, men den var ganska märklig. När jag stod på rangen innan jag skulle gå ut gick alla bollarna rakt och find, klockrena slag. Puttarna gick bra. Chipparna gick bra. Men på banan, uj uj uj (som vi Örebro-födda säger). Jag hamnade i vattnet, fastnade i bunkrar, slog ut i skogen och så vidare. Har ingen aning om varför - vi hade inte ens någon bakom oss som kunde stressa spelet. Att jag inte kom hem med tillnärmelsevis så många bollar som jag hade med mig behöver väl inte sägas. Till och med maken tyckte att jag borde göra reklam för floridabollen.nu efter den rundan (det är alltså de jag köper billiga bollar av, om nu någon lyckats missa det).

Igår gick det bättre. På rangen gick det lika bra som på fredagen och så bytte jag ut ett par klubbor. Jag lät trätrean ligga i bilen eftersom jag förvisso slår litet längre med den än med järnfemman, men å andra sidan slicar jag nästan alltid till höger med den vilket liksom förtar den positiva effekten. Och så plockade jag fram PW-klubban som är ett mellanting mellan järn-nian och 60-gradersklubban. Och vilka GUDOMLIGA pitchar jag gör med den. Alla är superkontrollerade i längd och spikraka. Plötsligt blev det kul att hamna 50 meter från hål (något jag annars inte brukar gilla utan bara stå och undra vilken klubba jag i hela friden ska använda), eftersom jag då visste att jag kunde ta mig nära på ett säkert sätt. Och mycket riktigt gick det också mycket bättre.

En annan sak jag gjorde som förstås också bättrade på resultatet var att jag gick tillbaks till att spela från 150-meterspinnen. Det är helt enkelt roligare att spela när jag har större chans att få poäng, så jag ska nog spela från den till dess att jag brukar komma upp i 18 poäng därifrån. Sedan flytta till röd tee (för den oinitierade: Röd tee ligger längre från hål än 150-meters-pinnen och nybörjare rekommenderas att börja spela från närmare hål (ni förstår säkert varför...)). 

För maken gick det MYCKET bättre, och han var till och med ganska nära en hole-in-one. Bildbevis bifogas. :-)

Det gick alldeles otroligt dåligt att spela idag. På något konstigt sätt. De flesta utslag jag gjorde gick utan hook eller slice, utan tvärtom helt rakt. Åt vänster. Rakt åt vänster i stort sett varenda gång. Undantaget hål 8 då jag av någon outgrundlig anledning spelade på par. Och så på hål nio då man slår out of bounds man drar till höger, vilket jag då givetvis gjorde. Båda gångerna. (får man inte slå valfri Mulligan var som helst om man inte gjort det tidigare under rundan?)

Nåja, det var kul ändå. Och bollarna gick ganska långt. På hål 6 som skärs av av ett vattenhinder innan green kom jag över (dess värre också över bakre bunkern). Och min 60-gradersklubba fungerade alldeles utmärkt också. Varje gång jag använde den gick bollen i en prydlig båge över vad-det-nu-var-den-skulle-ta-sig över.

Dock välsignade jag Floridabollen.nu mer än en gång, för jag kom inte alls hem med lika många bollar som jag tog med till banan. Här nedan ett av ställena där det går att leta efter boll.

Men det slog mig. Kanske lyckas jag aldrig få officiellt handikapp? Nu har jag spelat i ett drygt år och jag är inte ett DUGG närmare än jag var då. 

För maken går det dock bra. Såhär nära var han från en birdie på sista hålet.

Jag och maken åkte ut och spelade på Söderby igår efter jobbet. På rangen gick det ganska uselt, jag toppade två bollar av tre (och hälften av de övriga duffade jag). Men vad f-n, kvällsljuset var vackert och koltrastarna sjöng, så vi gav oss ut ändå. Och det blev en alldeles väldigt bra runda! Speciellt på hål två, då jag chippade in bollen från förgreen med 12 meter till hål - och den gick i! Så jag fick faktiskt poäng på det hålet, vilket hör till ovanligheterna. En del hål gick förstås mindre bra, som på nian, där första delen av hålet är mycket smalt med out-of-bounds på höger sida. Min boll tog en närmast u-liknande sväng till höger (har aldrig sett en boll skruva sig så rejält), så jag var out bara efter 20 meters bollfärd. Den landade på green på hål 7.

Slutresultatet blev 14 poäng, så jag har en del kvar att göra innan jag får mitt officiella handikapp, men det känns faktiskt som att jag ändå närmar mig det målet. Och jag tror att en väsentlig del av vägen dig är just att bli bra på närspel. Med så pass korta hål som här behöver man inte kunna slå långt, det räcker om det är rakt. Flera av bollarna, till exempel på åttans hål där jag fick 3 poäng, flög ganska kort för att sedan mycket oglamouröst plutta sig fram som sorkar genom gräset. Men så länge de var raka så gick de ju mot mål, och då spelar det ingen roll om de flyger eller rullar. Om jag sedan kombinerar det med så briljanta chippar som på hål 2, ja, då är jag snart i mål.

Sitter äntligen på tåget hem till Uppsala igen efter arbetsdag i Stockholm. Efter att jag tillbringade hela dagen igår med att installera program och göra uppdateringar på gamla reservdatorn (som sagt, häll inte té över era datorer) och en ansenlig del av den här dagen med att ansluta den till nätverksenheter och servrar har jag nu äntligen något som känns åtminstone litet likt ett vanligt datorliv. Nåja, bortsett från att mailen ligger utspridd på exchangeserver, extern hårddisk, backupfiler och Outlook. Och att arbetsfilerna inte ligger på disken. Men nästan så. Det var förresten i samma ögonblick som tåget rullade ut från Uppsalaperrongen imorse som jag kom på att den externa hårddisken med alla arbetsfiler låg kvar hemma i vardagsrummet. Det var inget att göra, bara att försöka hantera den brännande känslan av stress i mellangärdet. Resten av dagen har också varit lika tafflig. Jag hade tagit på mig för litet kläder så cykelturen längs Sveavägen blev minst sagt kylslagen (hittade dock en golfhandske i handväskan, så åtminstone frös jag inte om vänsterhanden). Och det första jag gjorde när jag skulle komma in på mailservern var att klanta mig så att jag blev tvungen att be vår datoransvariga om att ge mig ett nytt lösenord. Sen när jag skulle synkronisera Outlook med mailservern så istället för att en kopia av mailen hamnade på hårddisken så flyttades de till disken och servern tömdes. I och för sig bara själva inboxen, men med 1528 mail i den tog det sin tid (gissa hur högt stressnivån gick i mellanrummet mellan att jag konstaterat att servern var tom och jag upptäckte att de låg på disken – för några sekunder trodde jag att all mail + kalender + adressbok var BORTA). Samtidigt som jag gjorde detta åt jag snabblunch cykelledes hämtad från näraliggande restaurang och som jag hastade i mig medan jag försökte förbereda nästkommande möte. Men efter mötet lossnade det, då kom jag åt nätverket och skrivarna. Lagom dags att åka hem.

Lika illa gick det på golfbanan igår. Kanske skrapade jag ihop någon enstaka poäng, men jag toppade på nästan varenda utslag och såväl chippar som puttar gick erbarmerligt dåligt. Fast vädret var fint, banan tom och koltrastarna på sånghumör, så det var inte SÅ illa. Men hur kan det gå så uselt när det gick så bra i fredags? Nåja, jag ger förstås inte upp bara för att det går illa. Jag får försöka se det från de ljusa sidan: de bortspelade bollarna var billiga. Alltid något.

Nu ska jag bara försöka varva ner till dess att det är dags att fira valborg och första maj. Fast det känns inte helt enkelt. Jag är illamående av stress och pannans veck känns permanent ditskrynklade.

Jag har upptäckt att fredagar är suveräna golfdagar, till viss förvåning. I fredags vid halv fem åkte jag och äkta hälften ut till Söderby under strålande sol, och väntade oss att parkeringen skulle vara FULL med bilar. Hm... nehej... här stod det bara några enstaka bilar. Nåja, de kommer väl senare, tänkte vi. Men det enda som hände med bilparkeringen medan vi förberedde oss på övningsområdet var att det blev färre och färre och färre. Det måste vara många som åkt buss, var den slutsats vi drog. Men när vi kom till banan var vi i stort sett ensamma. Ett par hade just avslutat sin runda, och en ensamspelare  kom efter oss. Annars: Tomt. Så vi spelade i lugn och ro och det gick hur bra som helst. Här kommer en snabb resumé:

Hål 1: Ett utslag, chippade upp på green, tre puttar och sen i.

Hål 2: Ett ganska rakt och fint utslag, sen in i ruffen (känns bekant). Därefter dock en otroligt snygg liten pitch med 60-klubban tillbaks till fairway (prydligt över ett stenigt snår och en bunker). Järnklubba över till green. Sen en jäkla massa puttar och noll poäng tror jag.

Hål 3: Perfekt utslag till bortre förgreen, perfekt chip som landade 20 cm från hål. 3 slag. :-)

Hål 4: Litet kort utslag, men rakt. En litet väl lång chip som stannade på bortre förgreen. En liten chip tillbaks, sen i hål.

Hål 5: Ganska långt utslag, ganska rak (fast som vanligt åt vänster) (inser plötsligt att alla mina utslag brukar dra litet till vänster). Chip. Puttar.

Hål 6: Utslag in i skogen. Provisorisk boll sen som jag lät fortsätta i spel (får man förresten göra det fastän man hittar första bollen, nej, det tror jag inte). Ganska rakt fortsättningsslag med järnfemman. Bunker. Bortre förgreen. Putta putta putta. Inga poäng.

Hål 7: Åååå vilket perfekt rakt slag. Synd att det landade i vattnet. Jag har svårt för det där hålet. Det går ett vattenhinder tvärs över banan och nästan alltid landar jag där. Men poäng tror jag det blev, för jag gjorde en sagolik 15-metersputt rakt i hål.

Hål 8: Långt och rakt ner i bunker. Och bunker. Och bunker. Och bunker. Kom sent omsider i hål, men jag fick i vart fall öva mycket på bunkerslag.

Hål 9: Låååångt och superrakt slag ÖVER lilla diket som skär över hålet. Sen ett inte fullt lika rakt slag. Sen en chip som kom så långt som 15 cm. Till vänster. Sen till green. Och så avslutningsvis en spirak 12-metersputt ner i hål.

Tyvärr hade jag ingen penna med, så jag har inget score-kort. Men jag hade med kameran, så jag filmade kommentarer + antal slag för varje hål. Tyvärr lånade svärföräldrarna kameran för att fotografera en föreställning de var på den kvällen, så jag har ännu inte kunnat kolla hur det egentligen gick.

Två saker gick otroligt bra den här gången: (1) Chipparna. Jag hade nu verkligen bestämt mig för att inte försöka putta över förgreenerna, vilket gav klart resultat. (2) Jag har lärt mig ett nytt grepp när jag puttar: Att lägga vänster pekfinger (jag är högerspelare) ovanför högerhandens fingrar. Det gav en helt sanslös stabilitet i greppen, känslan var som att byta från att hålla klubban med en hand till att hålla den med två händer. Plötsligt hade jag tio gånger mer kontroll över klubban.

Och så gick utslagen ovanligt bra, vilket jag TROR har något att göra med att jag står annorlunda. Jag har upptäckt om att jag drar bäckenet litet närmare klubban (alltså drar in rumpan litet) så blir utslagen bättre. Jag har inte den BLEKASTE aning om varför det blir så, men faktum är att alla gånger jag gör så blir slagen rakare och längre. Om någon kan förklara detta är det välkommet.

Enda nackdelen med detta fungerande spel är att det nu gick åt ÄNNU färre bollar. En enda ynka boll spelade jag bort (och den hittade jag dessutom). Suck, det är typiskt nu när jag kan köpa billiga bollar från Floridabollen. 

Förhoppningsvis kommer så småningom bilder från rundan, men jag har ännu inte fått tillbaks kameran så det får vänta litet.