Sorry, inget som helst golfrelevant idag. Har suttit vid datorn hela dagen och försökt lösa problemet med att nyinstallerade browsers inte låter mig komma ut på internet. Har provat en hel rad program, har provat att stänga av brandväggen, har provat allt vid det här laget känns det som. Om någon tror att de kanske kan bidra med något får ni gärna gå HIT och posta inlägg.

Det blir ingen blogg imorgon - jag och äkta maken ska fira bröllopsdag. :-) Så jag får istället rapportera redan nu att jag kom upp i imponerande 7 poäng på kvällens spel. Hm.

Nähä, det blev inget spel igår. (Inte heller blev bilen tvättad) Tanken var att jag skulle ta bilen ut till torpet för att hämta maken, äta middag och sedan golfbanan. Men efter middag blev det förevisande av temporärt upprättad gärdesgårdsfabrik, äppelgurkor, hemmasydda golfbagen, tobaksblommor, svärmoderns bordsslipning, vattning av bröllopsschersminen (vi gifte oss ute på landet förra året och fick en schersmin i present som vi satte vid kattkyrkogården där våra hädangångna katter vilar i frid), trädgårdsrunda och därefter fika - så det blev inte riktigt tid för golf. Men jag kan inte påstå att jag var direkt missnöjd med det. Det var kallt ute och blåste, plus att jag hade för litet kläder på mig.

Men ett nytt försök idag! :-) Hoppas bara det inte regnar. Jag är inte vackert-väder-golfare, men att spela när det regnar verkar som att överdriva. Det får mig att minnas värsta regnminnet vid min andra sport, ridning. Jag skulle för första gången rida lätt A:2-programmet i dressyr, på härliga hästen Chess (nåja, inte alltid superhärlig eftersom han även visat sig ha talang för få mig att åka ambulans istället för att färdas på hans rygg). Dagen till ära hade jag vit skjorta, sammetsväst och plastrong. Här skulle det stilas! :-) MEN. Det inte bara regnade, utan det ÖSTE ner. Det var så illa att domarna inte hade något annat väl än att köra in en bil på ridbanan att sitta i för att inte regna bort. Men Chess och jag kämpade på med programmet genom ösregn och kallblåst, både hästen och jag blöta inpå bara skinnet. Plastrongen hängde som en vissen tulpan och hade jag inte haft väst på mig skulle man kunnat missta det hela för wet en t-shirt contest. Ofta brukar det vara sämre förutsättningar vid tävling än vid träning, men det här tog priset. Å andra sidan, om man ser det från den ljusa sidan fick jag ganska mycket fokuseringsträning.

Det läste jag förresten om på någon golfsajt jag var inne och torrsimmade på - att om man blir stressad av andra människor när man är på banan ska man inte tro att man blir bättre av att stå i avskildhet på rangen och öva. Det som stressar mig mest av allt är när jag anar att det finns människor bakom mig som väntar på att jag ska bli klar med hålet, då slår jag precis hur dåligt som helst. Hm. Undrar hur jag ska försöka återskapa det under övning? Kanske ställa mig någonstans där jag åtminstone är LITET i vägen? Fast det verkar ju inte helt sympatiskt att utnyttja andra människor för att jag ska träna på att spela fastän andra är irriterade. Hm. Någon som har någon idé?

Jag har förresten hittat bevis på nätet om att det verkligen finns en golfgud. Se!

Nej, det blev ingen golf igår. Grannen T identifierade felet på mopeden och det var inget jag kunde göra något åt själv så jag måste köra iväg den till en mekaniker för att få det ordnat. Som tur är känner svågern till en som mekar mopeder. Håller tummarna för att det ska gå att ordna, så att jag inte ska behöva ta bilen till golfbanan. Men idag blir det nog så, det känns som att det är dags för ännu ett försök. Var inne på www.golfdigest.se, och där fanns en del tips för nybörjare. Sen är det en annan sak om jag lyckas omsätta råden till fungerande praktik, men man kan ju alltid prova.

Men mest känner jag mig rätt trött och håglös. Gårdagen var otroligt varm och inte mycket blev gjort. Jag snickrade ihop locket till regnvattentunnan och gjorde ett nytt handtag till den, men det var väl det mest nyttiga jag lyckades åstadkomma. Annars blev det mest litet småpyssel. Litet tovande på hatten, litet broderande, litet läsande, litet vattnande, litet omplanterande. Har nu haft semester i två veckor och dagarna är rätt lika varandra. Något större projekt om dagen och så en massa sidopyssel. Idag vet jag inte riktigt om jag ska följa med maken att rödfärga lidret ute på landet eller om jag ska tvätta bilen. Att tvätta den är inte någon barnlek, det kommer krävas betydligt mer än schampoo och en mjuk svamp. Varje gång jag tvättar den lovar jag mig själv att jag ska fortsätta underhålla lacken - det borde ju inte vara så svårt, för när den är nyvaxad (jag vaxar den alltid efter att jag tvättat den) är det hur enkelt som helst att hålla den ren. Men nejdå, givetvis låter jag smutsen sitta kvar så att den stackars bilen blir alldeles matt och svartprickig av smuts. Och då får man vara ganska brutal mot den för att få den ren. Så jag räknar med några timmars arbete för att få den fin igen.

Igår hade vi golfpaus, vilket det antagligen blir idag också. Eller inte. Maken och hans kumpan har en spelning i Vittinge ikväll så kanske ger jag mig ut på egen hand. Fast mopeden låter konstigt så om jag inte lyckas få grannen T (MC-biker) att ta sig an den så får det i så fall bli bilen. Hm. Gillar absolut inte det här med att släppa ut massa avgaser bara för att jag ska få spela golf. Nåja, jag får se. Kanske börjar jag brodera på stramaljen jag köpte i lördags istället. Blev inspirerad av en fika igår med väninnan E, som aldrig verkar sina vad gäller påhittighet och kreativitet. Jag lämnar henne alltid med stor lust att pyssla och hitta på saker. :-) Längst ner i dagens blogg kommer förresten en liten hälsning till henne, utifall att hon lyckas slita sig ur världsmakeriets famn!

Från det ena till det andra. När man skriver en blogg uppstår förstås någon gång frågan om vem som läser den. Jag hade i mitt stilla sinne närt någon slags förhoppning om att den även skulle läsas av andra golfspelare som skulle kunna ge råd till en kämpande nybörjare. Nu kanske det inte är så att någon golfare hittar hit, och det är förstås helt okej, men OM nu någon skulle komma ivägen för mina här beskrivna vedermödor får ni mycket gärna skicka kommentarer av olika slag. Hur var det för er när ni var nybörjare, var det lika svårt för er (d.v.s. ska jag ge upp)? Hur gick det till när ni lärde er träffa bollen? Har ni några tips? Hittills har jag bara hört att det gäller att spela mycket, men jag blir bara sämre och sämre (se statistiken under "Visa presentation" uppe till höger). Vad gör jag för fel?

Spelade två rundor på en pay-and-play-bana i Uppsala igår - Jaguar Golf Academy vid Gnistarondellen. Den är kortkort, det kortaste hålet är 44 meter och det längsta är 107. Men en bra uppmuntran för undertecknad, som på båda rundorna kom om upp i godkända poäng. 22 poäng på första rundan och 18 på den andra (hm... det där lät bekant, att jag blir sämre och sämre ju mer jag spelar). På första vändan lyckades jag till och med att komma i hål på bara två slag vid sista hålet. :-)

Bortsett från att den ligger litet illa till vid en hårt trafikerad väg så är det ett mysigt ställe som känns litet och familjärt. Driving range, övningsgreen, övningsbunker, kiosk och golfshop finns också på plats. Ett extra plus får det också för att det ligger så nära stan.

Tyvärr är inte banan handikapp-grundande, så jag får väl fortsätta nöta på Söderbys bana. Men omväxling förnöjer! (inte minst omväxling vad gäller poängen!)

Har inte något kul att skriva här idag. Vi spelade igår, och då fick jag mitt personliga banrekord: 4 poäng. Är det inte meningen att man ska bli bättre av att öva? Jag blir bara stadigt sämre.

Vad gör jag för fel? 

Igår invigde jag nya golfbagen. Alldeles hemmasydd, till och med spännena (nåja, inte karbinhaken) är hemmaknåpade. Den är helt anpassad efter vad jag vill ha med mig och har sju fickor: Peggar; scorekort/greenlagare/nicotinell-kartor; golfbollar; vattenflaska; regelbok; plånbok/mobil/nycklar; handske/diverse småkrafs. Är omåttligt stolt över skapelsen, som både kan bäras som ryggsäck och som axelväska (därav flyttbar karbinhake). Jag invigde den igår när jag mopedade till golfbanan alldeles på egen hand. I vanliga fall brukar jag åka med maken, men eftersom han var på bolagsmiddag (visst lät det tjusigt?) på Wermlandskällaren (ännu tjusigare, åtminstone vet Uppsalabor det) såg frun sin chans att ge sig ut på egen vift.

Det är rätt lustigt. När jag är tillsammans med maken är jag tio gånger barnsligare och tjurigare vid misstag och problem än vad jag är på egen hand. Ensam blir jag plötsligt vuxen och klarar av saker på egen hand. Det här visade sig både när jag spelade och när jag skulle åka. Den häromdagen punkteringslagade mopeden visade sig vid avfärd inte alls vilja starta. Men istället för att be någon annan om hjälp plockade jag bort motorns skyddskåpa, identifierade felet (drivremshjulet var inte fastsatt på den fixeringskugge som jag innan det här hade en aning om existerade) (uppenbarligen hade grannen J och maken inte heller det), fixade det och startade mopeden. Där ser man vad frånvaro av hjälp och tillräckligt med motivation (golfbanan drar mer än NÅGOT annat nuförtiden) kan åstadkomma för händigheten.

Först slog jag en hink bollar på rangen. Istället för att försöka hysta iväg dem med spända axlar och allmän prestationsångest langade jag iväg dem avspänd och spikrakt. Och till och med ganska långt. Sedan puttade jag en del. Det gick sisådär, eftersom jag provade på en ny putt-teknik (mer axlar än armar). Men det blev acceptabelt. Och så litet chippande, vilket egentligen inte brukar vara något problem med men det är ju lika bra att låta det ingå i uppvärmningsrutinen. Och så slutligen några slag ur bunkern, vilka gick helt problemfritt (vilket de knappt kan sägas om de bunkerslag jag ägnade mig åt på förra rundan).

På banan gick det rätt bra. Fick 32 slag på 6 hål, vilket är okej för mig. På ett hål gick jag till och med i på 3 slag - 1 till green och så två puttar! Sammanlagt 14 puttar på 6 hål ger ett helt okej medel.

Fast vänta nu. Jag har för mig att jag häromdagen kom överens med mig själv att inte vara så resultatorienterad. Jag tar om det ovanstående, ny version:

På banan gick det rätt bra. Det var lugnt och skönt, bortsett från att jag nästan blev attackerad av en and som inte ville att jag skulle gå över en bro som hennes ungar just simmade under. Sothönsen simmade omkring med sina ungar och hela luften var fylld med fågelsång. Det var skönt att vara avslappnad och fokuserad och inte känna att jag måste visa att jag är duktig. Men vid sjätte hålet började det regna, så då åkte jag hemåt.

Se där! Mycket bättre version.