Jag hann inte skriva något igår. Hade först en handledning, sedan ett möte med hemsidesgruppen och därefter avslutning med gamla studierektorsgruppen. Vi åkte ångbåt till Vaxholm och tillbaks. Mycket trevligt - sol, vind, skärgård och god mat.

När jag kom hem på kvällen åkte jag och den äkta maken ut och spelade golf. Stod först och nötte med puttar och swingar på rangen, vilket inte ledde till några större ovationer. Men jag provade för andra gången att använda min driver (en klubba som slår längre än andra), en King  Cobra SS 370 9.0 (vinkel, inte versionsnummer). Eftersom min golflärare Fredrik vid något tillfälle sade att den var alldeles för svår att slå med för nybörjare så har jag inte försökt använda den tidigare. Speciellt som jag första gången jag försökte var en hårsmån (nåja, en halvmeter då) från snabb boll-i-huvudet-död - den kändes med andra ord både svår och läskig. Men eftersom jag har svårt att låta bli att prova på saker som är möjliga att prova på så gjorde jag ett nytt försök igår. Och se där! Bollen gick iväg riktigt bra. Nu ska ingen misstolka detta och tro att jag hystar iväg en boll 250 meter bara för att jag har en klubba som som kan åstadkomma detta, men jag kom i vart fall iväg sisådär 100 meter - vilket är helt okej utifrån min vanliga rätt mediokra spelstandard. Så när vi sen spelade på bana gick det riktigt bra. Nåja, jag fick väl inte så många poäng, bara 9, men poängbristen berodde mer på lusig puttning än på att jag inte fick iväg bollen från utslagsplatsen. Vid ett hål kom jag till och med direkt upp på green med ett enda slag. Det ni! Det har aldrig hänt förut. Och jag kom inte ner i vattenhinder en enda gång, och jag behövde inte heller ägna mig åt boll-letning. Bunkrar hamnade jag förstås i, men eftersom jag av naturliga skäl övat så mycket på bunkerslag är det inget att våndas över. Jag är bunkerslagsdrottning.

Och så har jag ändrat greppet på klubban, så det känns inte längre som jag håller på att slita sönder senorna i den. Bara en sån sak! Ni förstår att jag är nöjd! :-) Lägg därtill ett ljuvligt orange kvällsljus och ett helt lag med koltrastar så... oj oj oj vad det här är roligt!

 Idag ska jag handledningsläsa, examinationsläsa en rest och sedan ägna mig åt nya hemsidan. Är fortfarande bara halvfrisk. Det känns som att jag håller på att snyta ur mig hjärnan. Fick näsblod för en stund sedan av allt snytande. Eftersom jag är en förnuftig personer som litar på kroppens förmåga att självläka drog jag genast slutsatsen att jag skulle dö, men efter litet ompysslande från maken kunde jag sätta mig vid skrivbordet och börja dagens värv. Vilket jag helt helt strax ska fortsätta med.

Idag har det gått riktigt dåligt för mig med arbetsplaneringen. Jag hade en föreläsning i morse som inte fanns i min kalender, så aulan var full av studenter men dess värre utan föreläsare. Som tur var gick det att boka om den till på torsdag istället, men det var förstås tråkigt att jag klantade till det så.

Sedan trodde jag att jag skulle haft ett planeringssamtal efter studierektorsmötet, men vid närmare titt i kalendern visade det sig att det var nästa måndag. Så kan det gå. Nå, ingen skada skedd. Istället har jag fått andra saker gjorda, som att läsa och godkänna restuppgifter från ÄF7. Har även en del annan administration som jag borde ta itu med.

Fast det är svårt när solen skiner. Sällan har jag varit så utan arbetslust som nu. Jag känner mig bara stressad och lättretlig, med noll tålamod. Det är konstigt, för jag har varit ledig hela helgen i stort sett. Det enda jag varit i närheten av jobbet är att ha dåligt samvete för att jag inte jobbade.

Istället har jag fixat i trädgården och spelat golf. Vi var ute igår, min premiär på bana efter att jag gått kursen. Teoriprovet är avklarat och godkänt, så nu får jag spela fritt. Däremot gick väl spelandet sisådär. Jag hamnade tre gånger med bollen i vattenhinder, två gånger i bunker och en gång bland stenblock där det växte täta slånbärssnår. Men skam den som ger sig, nästa gång går det säkert bättre. Eller sämre! Det spelar inte så stor roll, huvudsaken är att det är roligt. Fast det vore förstås bra om det gick bättre. Jag fick bara 10 poäng när jag spelade, och jag måste få ihop 18 poäng på en runda för att få officiellt handicap. Men dit ska jag väl komma under sommaren.

Det blir bara en snabbrapport här, eftersom jag måste fortsätta med arbetet strax. På dagens schema står examinationsläsning (klart), diverse e-post (håller på med), ringa kollega i Uppsala om referens för en påtänkt vikarie (ska strax) och förbereda eftermiddagens studierektorsmöte (oklart hur mycket jag hinner). Men det viktigaste av allt är att jag nu kan glassa omkring och känna mig nöjd över att jag klarade spelprovet för grönt kort i helgen. Nu återstår teorin. Den är i och för sig också mycket att bita i, men jag har i vart fall klarat av att visa upp att jag är acceptabelt okej på att hålla i klubban och få iväg bollen. Inte minst är jag nöjd med att jag fått till svingen ordentligt, så bra att läraren fick gåshud (hans egen formulering). Å andra sidan kanske gåshuden mer säger något om hur dålig jag var första gången än hur bra jag var andra gången. Men jag klarade minimilängden på slagen med råge (till och med mer än vad som krävs för herrar). Så fråga mig gärna idag om hur det går med golfen! :-) Är så stolt över det här att jag nästan börjar bli irriterande.

Sitter ute i växthuset och jobbar. Det är litet bullrigt eftersom Uppsala är en enda stor byggarbetsplats och det närmaste bygget bara ligger 100 meter bort. Men det står jag gärna ut med, åtminstone så länge de inte pålar (för den som inte bor i Uppsala kan jag informera om att i stort sett hela staden är byggd på blålera och husen därför skulle sjunka ner i den om man inte ställde dem på pålar. Som en kuriositet kan nämnas att pålarna är långa trädstammar (sisådär 15 meter långa vardera), som man helt enkelt dunkar ner i leran). Pålning låter MYCKET. Och får våra tavlor att stundom ramla ner från väggarna.

Men ingen pålning idag alltså, utan bara trafikbuller, en och annan helikopter som ska till sjukhuset och en del byggmaskiner. Kanske inte så charmigt, men det uppvägs av att jag får blicka ut över en grönskande kaprifol, känna en förbismygande doft av kejsarkronorna och ... så vidare.

Idag har jag mest ägnat mig åt att maila kors och tvärs, det vill säga, det är precis som vanligt. Eftermiddagen tänkte jag ägna åt hemsidesbyggandet, så jag funderar nästan på att stänga ner postprogrammen så att jag inte blir störd av dem.

Gårdagens golfande gick sisådär. Puttningen gick bra, lyckades sätta några bollar på ett slag i ett hål 15 meter bort. Men pitchningen var mest pinsam, bunkerslagen tämligen mediokra och chippandet... glömde jag bort att öva på. Svingarna blir dock allt bättre. Får allt oftare till rena träffar, och när jag slår med sjuan sticker de iväg ungefär 100 meter. Inte så vansinnigt långt kanske, men för mig är det bra.

Det känns också bra för för själen att hålla på med det här. Det är en underbar känsla att vara ute i fågelsång och helt fokusera på vad man håller på med. Och så är det ju gratis, vilket aldrig är fel. Öva får man göra hur mycket som helst. Nåja, att öva på svingar kostar litet eftersom man måste köpa bollar (10 kr för 15 bollar, så det är ingen förmögenhet), men allt det andra kostar nada. Gratis, roligt, bra för kroppen och bra för själen - vad mer kan man önska sig av en sport?

Jag ska försöka hinna öva en gång till innan det i helgen är dags för nästa kurstillfälle. Helst imorgon, men det får jag se om jag hinner. Har en handledningsläsning på eftermiddagen, så det kan tänkas att det inte blir någon tid över.

Torsdag morgon. Vad ska jag göra idag då? Först svara på en del mail, sedan fortsätta med hemsidesarbetet. Vid tio ska jag sätta mig på tåget till Stockholm för diverse aktiviteter, så som liten blogglektion för kollega, träff med institutionens blomvattnargrupp och därefter en promenad iväg till Frescati för SULF-styrelsemöte.

Givetvis har jag noll lust att jobba idag. Solen skiner och det vore sååå roligt att få åka ut till golfbanan och träna mer. Jag och maken var på teorikursens tredje tillfälle igår och passade då på att slå några bollar innan den började. Det gick inte lika bra som igår, men å andra sidan inte heller lika uselt som i söndags. Däremot gick det ganska mediokert när det gäller teorin, eller åtminstone den delen som handlade om hur man spelar "poängbogey" (eller vad det nu hette). Då är det många variabler med i leken - hålets index, sin egen handicap, hålets par, vilken tee man spelar från, hur många slag man gör på hålet och slutligen om man är man eller kvinna. Det är en evinnerlig tur för mig att man inte kan frånta någon ens doktorsexamen, för jag kände mig verkligen otroligt korkad. Alla andra verkade förstå det där direkt, men min hjärna knorvlade ihop sig totalt och jag fattade INGET. Nåja, efter en massa frågande och (försök till) tänkande tror jag att jag förstod det hela. Dessutom fick jag kanske de andra att känna sig intelligenta.

Givetvis är det helt kontraproduktivt för mitt arbete att jag nu offentligt tillkännager att jag är korkad. Hädanefter kommer ingen student lita på mig när jag påstår att jag förstår något, och om någon vill få mig tyst och framkalla en lätt stirrande blick är det bara att börja diskutera beräkningen vid poängbogey.

Nej, lika bra att återgå till arbetet och fortsätta låtsas att jag kan tänka.

Skulle handledningsläst idag, men det visade sig att jag lämnat anteckningarna från förra handledningen i Stockholm, så det gick inte. Har istället pulat med litet allt möjligt, vilket i princip betyder att jag skickat och besvarat mail kors och tvärs. Har också filat en del på ett förslag till ett betygsunderlag för c-uppsatserna och skickat ut det till de andra termin 7-lärarna. Äntligen! Det där är något jag regelbundet vaknat med i huvudet den senaste månaden. Skönt att äntligen få iväg det.

Nu ska jag fundera litet på ett mail jag ska skicka till ett par studenter på ÄF7 som håller på med sin fördjupningsuppgift och därefter tänkte jag hålla på med nya hemsidan.

Jag kan förresten glatt meddela att golfsvingen förbättrats nu. Maken och jag var ute på övningsbanan igår och tränade. Först gick svingen lika uselt som i söndags, så vi övergick till att träna puttar, chippar (kort slag för att få iväg bollen från för-greenen till greenen) och pitchar (litet högre slag, kan användas om man har litet längre till greenen eller om man ska ta sig över ett hinder). Det gick sisådär, och dessutom blev jag dyngsur om fötterna för att det var så blött i gräset. Men rätt vad det var när jag stod och övningspitchade så fick jag till en fin sving. Ja, inte så lång förstås eftersom jag bara skulle få iväg bollen några meter - men själva rörelsetekniken kom till mig (i och för sig kan man väl ha synpunkter på att jag fick till en bra sving när jag övade pitchar, men den invändningen mot min framgång väljer jag att ignorera). Efter att ha provat det ett tag till och förvånat konstaterat att kroppen faktiskt gjorde som det var tänkt vågade jag mig på att gå iväg till driving rangen igen (ett ställe där man över just svingen) och till min oerhörda häpnad fungerade det! Nästan varenda boll gick i väg som planerat. Den längsta gick 80-90 meter, vilket för min standard är att betrakta som världsrekord. Efter detta tänkte jag att vad f-n, kanske ska jag prova på bunkerslag. Och se - även det gick ganska bra! Så kanske är jag inte ett så hopplöst fall som jag började misstänka i söndags. Håll tummarna!

Sitter på tåget i Uppsala och väntar på att det ska gå. Ska handledningsläsa, sedan är det möten av olika slag hela långa dagen. Får se hur jag känner mig efter en hel dags stillasittande... jag är litet stel efter helgens förlustelser. Det vill säga, mina två första lektioner i golf. Det gick INTE så bra som jag hade hoppats. Min sving får i bästa fall bollen att skutta iväg 50 meter, men oftare blir det bara några enstaka meter efter att bollen antingen farit rakt fram på 30 cm höjd över marken alternativt i en brant båge uppåt för att sedan dimpa nedåt. I sistnämnda fall går ju i och för sig bollen ganska långt, men liksom på fel ledd. Men jag ska inte misströsta; det finns faktiskt något bra med att bollen stannar efter några meter - det betyder att jag faktiskt träffat bollen. Det är inte alltid det händer.

 Det gäller också för mina medspelare att vara vaksamma. I vanliga fall brukar man som medspelare kunna känna sig hyfsat säker om man står bakom den som ska spela. Men när fru Tielman-Lindberg slår bollen är det nog mer lämpligt att ta skydda längre bort. Det lärde sig i vart fall en medspelare som stod snett bakom mig några meter bort, eftersom jag inte bara slår bollar framåt utan även just bakåt. Jag har inte en aning om hur det gick till, men på något sätt lyckades jag få iväg bollen så att den landade ungefär tio meter snett bakåt till vänster om mig. Innan den landade hörde jag ett förskrämt hojtande från medspelaren, som på detta sätt fick en snabbstart av sitt adrenalinsystem. Nåja, han såg inte alls arg ut.

 Sedan var det dags för puttning, vilket faktiskt gick rätt bra. Men så snart jag hade fått upp ett relativt gott självförtroende och börjat tänka att det här kanske ändå kan vara rätt kul, ja - då var det dags att prova på att få upp bollen ur en sandbunker. För att göra det måste man få till en bra sving - enda skillnaden från vanlig sving (alltså ett sådant där slag som jag är måttligt framgångsrik på) är att det är svårare och sandigare. Vid det laget varjag dessutom rejält trött i ryggen, vilket knappast främjade det hela. Inte för att jag påstår att jag skulle lyckats bra om jag hade varit pigg, men kanske hade jag ändå lyckats få iväg mer än en boll på 40 försök. Eller hur det nu var - jag räknade inte så noga. Istället var jag upptagen med att vara arg och ledsen för att allt gick så §%&# dåligt. Men skam den som ger sig. Så snart jag gå upprätt igen ska jag iväg till banan och öva mer.

Har några minuter mellan möten att skriva på. Har träffat de två andra webbredaktörerna på förmiddagen för diskussion om hemsidans struktur, därefter varit hos en kollega för att visa hur man använder blogg-funktionen och ska nu strax iväg på möte med IT-gruppen, en grupp vi diskuterar olika datorfrågor på institutionen.

Pust, det känns som vanligt litet stressigt. Men det var bra att vi hade redaktörsmöte idag, för utan möten blir det lätt hänt att jag skjuter hemsidesarbetet på framtiden för att mer brådskande ärenden dimper ner. Men nu när vi skulle träffas och diskutera så blir det här ett av de brådskande ärendena och det är lättare att lägga annat åt sidan för att göra det här. Det kommer alltid så många saker emellan. Ibland känns det som att hela mitt arbete går ut på att göra alla de där mellan-sakerna. Hm... ja, så kan det ju faktiskt vara. Vi (lärare och forskare) får alltmer administration att ägna oss åt, så någon dag kanske det blir så att man nästan största delen av arbetstiden ägnar sig åt att just administera. Ibland känns det helt vansinningt - som att det tar mer tid åt att förbereda arbetet och informera andra om det än att genomföra det.

Igår var jag förresten på första teoritillfället för golfen. Det var en mycket ruggig kväll. Snö, regn, blåst och mörker. På landet finns det ju liksom inte lika mycket lampor som i städerna. Det kändes måttligt lockande att befinna sig där ute, men som tur var slapp vi vara ute så mycket. Man märker förresten att golf är en sport för folk med pengar. Inte för att det egentligen behöver vara speciellt dyrt, men ändå andas environgerna pengar. Eller vad säger ni om antika stolar och prydnader på toaletten? Eller bar med hundra spritsorter i restaurangen? Det känns rätt fjärran från andra sporter jag ägnat mig åt, där man varit i svettiga skolgymnastiksalar för innebandy eller iskalla och dragiga ridklubbslokaler med utedass (har i och för sig förbättrats på den klubb där jag är nu).

Nåja, det är ändå rätt trevligt med fina omgivningar. Men det känns knepigt att inte alla har tillgång till sådana miljöer. Orättvist, säger femtonåringen i mig. Vad säger då den vuxna Sanna? Är det så här det ska vara? Hm... hinner inte fundera vidare på frågan, nu måste jag gå iväg till mötet.

Hastig tanke: Är det för att vuxna inte har tid att fundera så mycket som orättvisor består? Vi måste hela tiden hasta vidare... som jag just nu.

På språng!