Har några minuter mellan möten att skriva på. Har träffat de två andra webbredaktörerna på förmiddagen för diskussion om hemsidans struktur, därefter varit hos en kollega för att visa hur man använder blogg-funktionen och ska nu strax iväg på möte med IT-gruppen, en grupp vi diskuterar olika datorfrågor på institutionen.

Pust, det känns som vanligt litet stressigt. Men det var bra att vi hade redaktörsmöte idag, för utan möten blir det lätt hänt att jag skjuter hemsidesarbetet på framtiden för att mer brådskande ärenden dimper ner. Men nu när vi skulle träffas och diskutera så blir det här ett av de brådskande ärendena och det är lättare att lägga annat åt sidan för att göra det här. Det kommer alltid så många saker emellan. Ibland känns det som att hela mitt arbete går ut på att göra alla de där mellan-sakerna. Hm... ja, så kan det ju faktiskt vara. Vi (lärare och forskare) får alltmer administration att ägna oss åt, så någon dag kanske det blir så att man nästan största delen av arbetstiden ägnar sig åt att just administera. Ibland känns det helt vansinningt - som att det tar mer tid åt att förbereda arbetet och informera andra om det än att genomföra det.

Igår var jag förresten på första teoritillfället för golfen. Det var en mycket ruggig kväll. Snö, regn, blåst och mörker. På landet finns det ju liksom inte lika mycket lampor som i städerna. Det kändes måttligt lockande att befinna sig där ute, men som tur var slapp vi vara ute så mycket. Man märker förresten att golf är en sport för folk med pengar. Inte för att det egentligen behöver vara speciellt dyrt, men ändå andas environgerna pengar. Eller vad säger ni om antika stolar och prydnader på toaletten? Eller bar med hundra spritsorter i restaurangen? Det känns rätt fjärran från andra sporter jag ägnat mig åt, där man varit i svettiga skolgymnastiksalar för innebandy eller iskalla och dragiga ridklubbslokaler med utedass (har i och för sig förbättrats på den klubb där jag är nu).

Nåja, det är ändå rätt trevligt med fina omgivningar. Men det känns knepigt att inte alla har tillgång till sådana miljöer. Orättvist, säger femtonåringen i mig. Vad säger då den vuxna Sanna? Är det så här det ska vara? Hm... hinner inte fundera vidare på frågan, nu måste jag gå iväg till mötet.

Hastig tanke: Är det för att vuxna inte har tid att fundera så mycket som orättvisor består? Vi måste hela tiden hasta vidare... som jag just nu.

På språng!