Håller på och syr en lättburen golfbag = att kunna ha med på moped. Är nästan klar, håller just nu på med att sprätta upp den tidigare infästningen av remmar eftersom jag kom på ett par lösningar på det första problemet med att hela kalaset tippade åt sidan eftersom klubborna står med huvudena uppåt i bagen. Men jag får se om jag blir klar idag, tror inte det. Ska åka till Österbybruk på auktion. Bild på alstret kommer senare i veckan när jag är klar. Maken konstaterade nöjt att om jag håller på och syr en golfbag så borde det betyda att jag inte tänker sluta. Jag håller tummarna för att det är en riktig tolkning. Eller så kommer golfguden bestraffa mig ännu fler gånger vid varje vattenhinder för att jag varit så övermodig att jag trott att jag skulle ha användning för en bag.

Igår blev det inget golfrelaterat alls, så den som vill läsa något om golf kan sluta här. Det enda som möjligen tillnärmelsevis kan ha med den saken att göra är att jag (med hjälp av maken och två grannar) lagat punktering på mopeden, så nu kanske jag kan ta mig ut till golfbanan på ett litet mer miljövänligt sätt än att brumma med stora Audin. Det är annars det trista med att åka ut till en bana - man måste köra omkring i en bil i ett par mil. Nu ska jag bara fixa nåt slags koger för klubborna. Det funkar inte riktigt att ha med sig vagnbag och vagn på en moped.

Egentligen var det inte alls meningen att punkteringen skulle bli lagad igår, utan det enda jag tänkte göra var att ringa Lelles MC för att höra om de kunde laga den åt mig. Men de mekade inte med mopeder, utan kunde bara göra det om jag kom in med bara själva hjulet. Så då knatade jag iväg till grannen J (som är störst och starkast i hela världen och kan ALLT), som på direkten kom ut och visade hur man gjorde. Det visade sig att det krångligaste var just att få bort hjulet (mopeden är italiensk, säger allt), så Lelles erbjudande om att fixa punkan var litet konstig. Ungefär som om jag skulle säga att Javisst kan jag göra pannkakor åt dig, gör bara smeten först och stek dem, så hjälper jag dig. Typ.

Punkan fixad och iväg till macken för att fylla på luft. Men då visade det sig att ventilen till slangen var trasig, så det var bara att leda hem den kära mopeden igen. Av med hjulet igen, suck, ringa till Lelles för att kolla om de hade en slang, åka dit och köpa, hem och sätta på, misslyckas med detta, ringa på hos grannen J igen, som förstås lyckas, på med hjulet, leda till macken, fylla på med luft, och... spänning, skulle det fungera? JAAAA! Nå, jag har inte kollat lufttrycket nu på morgonen, men igår var det bra. Det känns otroligt bra att kunna fixa det här själv, för de enda i Uppsala som mekar med den här moppetypen är en helt värdelös firma i Boländerna. SÅMA. Morr. Dåliga är bara förnamnet. Bland annat säljer de mopeder utan typintyg, vilket gör att jag inte kan stöldförsäkra min kära mopet. Men går det att fixa själv och säljer Lelles MC reservdelar så behöver jag dem inte.

Och nu kan maken och jag åka på moppesafari. Jag skriver om det någon annan gång. Idag hade jag egentligen bara tänkt lägga ut några bilder på trädgården, avbildad helt nyss.

Här är en bild på vår lilla damm. Det är inte direkt några problem att få saker att växa runtom den. Om någon vill ha hallonskott eller vattenmynta går det att få i parti och minut. Till och med guldfiskarna förökar sig.

Våra hallon är Veten, en sort som kommer från Norge. De kan verkligen rekommeneras! De blir tre meter höga (ställde en tioliterskanna framför, så kan ni få en storleksreferens), ger massor av bär och har inga sjukdomar. Gödsla gärna med rosengödsel eller nåt annat fosforrikt gödsel, och vattna mycket. I vår trädgård är de en ogenomtränglig vägg. Jobbar just nu på att få upp en sådan hallonvägg mot grannarna, som förrförra året hade gift på häcken mellan oss så att den dog. Dumma grannar.

Sist av allt vill jag visa våra tomater. Det är körsbärstomater, och med utplanering redan i början av maj och odlingslådan full med kompost och gödsel från Lurbo så har plantorna redan blivit en och en halv meter höga. Åt nyss årets första tomat.

Igår gick jag och surade större delen av dagen åt att det gick så obegripligt kasst på golfbanan i förrgår. Fast med hjälp av make och vänner har jag kommit på att det finns fler saker i tillvaron än golf, vilket jag tror att jag glömde när jag grävde ner mig som djupast i svartsynen.

Så klart ska jag fortsätta spela, åtminstone kan jag ju vara något andra kan jämföra sig med och då känna sig jätteduktiga. Själv tycker jag det är absolut ursvårt alltsammans. Har försökt kolla in diverse hemsidor om hur man ska göra, men när jag försöker omsätta det i övning och praktik blir jag bara förvirrad och får ingen som helst ordning på kroppsdelarna. Känner mig hela tiden som tusenfotningen som inte längre kunde gå när hon fick frågan om hur hon bar sig åt för att sätta alla fötter i rätt ordning efter varandra. Liknelsen ska väl inte dras för långt, för till skillnad från tusenfotingen var jag dålig både före och efter reflektionerna kring hur man ska göra. Möjligen att jag blivit något litet sämre av att tänka, men skillnaden är inte direkt påfallande.

Hur som helst ska jag försöka komma ihåg att det ju egentligen bara är en lek. Blev litet glad av att se en äldre dam på banan som hade kommit på ett nytt sätt att använda bunkerkrattan - hon stod på gräskanten och krattade åt sig bollen, lyfte upp den och lade den sedan på green för att spela vidare därifrån. Så kan man också göra! :-)

Nåja. Jag ska väl försöka få mitt officiella handikapp nån gång, men jag tänkte glatt skita i att det går uruselt på vägen dit.

Jag ska sluta med den här §&#!£ sporten.

Idag är himlen helt helt blå´, det fläktar litet lagom och ingenting alls står på schemat för övrigt. Helt klart betyder det att vi ska spela idag. I och för sig kan det nog tänkas att det även betyder att 30 000 andra också tänker samma sak. Hm.

Nåja, om det är för fullt får jag istället fokusera på sving-övningarna jag hittade på nätet för ett par dagar sen. Litet putt-övningar vore inte heller helt fel. Har hittat en video med övningar som jag förstås ska omsätta i praktik. Du hittar den här.

Sammanfattningsvis:

1. Sikta mellan utlagda klubbor.

2. Träffa sweetspot genom att sätta gummisnoddar på klubbhuvudet.

3. Sätt 12 puttar i en följd från olika avstånd. Inte ge upp förrän det går. (hm... det där låter för svårt, då kommer jag inte komma från övningsgreen förrän framåt kräftskivetid)

4. Kasta bollar mot hålet för att ... ja... hm... förstod nog inte riktigt poängen med den övningen.

5. Titta på hålet när man slår bollen. Intressant.

Igår gick större delen av dagen åt till filminspelning. Jag och maken är med i en film som Anette Skålberg och Martin Faria di Lima håller på att göra, om en skolpojke på 70-talet som har en taskig slöjdlärare. Jag är mycket mallig och allmänt odräglig över detta, eftersom det innebär att jag spelat i samma scen som Anders Ekborg. Nåja, jag var bara statist, fast det behöver man ju inte skylta med. Min teaterkarriär går alldeles utmärkt om man bara ger kortversioner av dess hållpunkter - startat teatergrupp, spelat på stadsteatern, spelat mot Anders Ekborg. Här nedan hittar ni mig och maken i full stass (fast jag hade vid det laget ännu inte fått vederbörlig 70-talsfrisyr och rätt glasögon). Men ni ser hur otroligt glamourös jag ser ut! Hollywood nästa!

Det blev inget spel igår, handledningsläsningen tog i stort sett hela dagen och sedan kom maken hem från filminspelningen. Sedan åkte vi och köpte en barnsäng åt en god vän som bosatt i Paris köpt en på blocket här i Uppsala, och därefter middag.

Jag och maken diskuterade det här med att olika lärare lär ut olika saker. Vi gick båda varsin nybörjarkurs i våras, men med olika lärare. Maken och hans kursare fick lära sig ganska få saker och sedan nöta dem ordentligt med uppmaningen att lära sig Den Rätta Tekniken ordentligt. Jag och mina kursare fick göra betydligt fler saker och fick inte speciellt rigorösa instruktioner. En del håller klubban så, andra håller klubban si, håll som det passar dig bäst, och så vidare. Detta apropå att jag nyligen bytt grepp när jag svingar, vilket makens lärare skulle tyckt varit fel (gissar vi i vart fall). Jag har inte en aning om vilket sätt att lära ut som är bäst, utan noterar bara att det är olika och att det därför kan vara bra att ha olika lärare vid olika tillfällen. Det är likadant med ridinstruktörer. En del tycker att man ska släppa fram hästen så att bakbensaktiviteten kommer igång innan man samlar hästen, medan andra tycker att man ska börja med lydnad och precision. Olika vägar men samma mål. Jag är dock glad över att inte fått höra att man inte får byta grepp, för annars skulle jag nog varit tvungen att sluta.

Har förresten hittat ett litet kul spel på nätet för att lära sig välja rätt klubba. Det känns i och för sig litet fånigt, eftersom det för mig än så länge mest handlar om att över huvud taget lyckas träffa bollen. Men för den som är intresserad finns det att hämta här. Flashspel för golf.

Här är förresten en bild på mig, grymt koncentrerad på sjätte hålet, förberedandes för att skicka ut bollen i ruffen sisådär sextio meter sydväst om green. 

Så är semestern äntligen här! Jag inleder den med att handledningsläsa, så att det inte blir en alltför stor chockstart. Läste förresten i tidningen i morse att 64% av semestrande svenskar* inleder första semesterveckan med att bli klar med sådant man inte blev klar med veckan innan, så jag är i gott sällskap. Eller i vart fall i sällskap.

Jag har också inlett semestern med att * tadaaaa * trumvivlar-pukor-trumpeter-och-allmänt-jubel * fått 21 poäng på en golfrunda på 9-hålsbanan! (Information för golf-analfabeter: Ju färre slag man gör, desto fler poäng får man. Det är alltså bra att få många poäng. 18 poäng är godkänt) Tidigare har jag fått 10, 7, 6, så-litet-att-det-var-meninglöst-att-räkna, 9 och nu TJUGOETT. Jag var inte nere i något hinder en enda gång, inte ens i bunkern (fast eftersom jag är bunkerdrottning gör inte det så mycket). Förlorade ingen boll, var inte ens tvungen att leta nån gång.

Jag vet inte varför det gick så bra. Kanske en kombination av nytt grepp (= man spelar bättre om det inte känns som att handen ska gå av), användande av driver (se bloggen från förra onsdagen) och så en del putt-träning. På sista hålet hjulade jag nästan - efter 3 slag låg jag i utkanten av green med ca 7 meter till hål - och sänkte bollen med en enda puttl. :-) Fast jag gjorde också en del rätt snygga inspel till green också. T.ex när jag efter ett utslag landade några meter innan ett vattenhinder som skar av marken mellan fairway och green och sedan med en halvsving med 60-gradersklubban gjorde en perfekt hög båge som landade bollen ett par meter från hålet. Såååå snyggt! :-) :-)

 Ni som läser det här och spelar golf blir säkert inte alls imponerade, men betänk att jag är nybörjare och minst en gång vid varje range-pass bestämmer mig för att sluta spela eftersom jag är så totalt värdelös.

Om jag även nästa gång får mer än 18 poäng ska jag spela från röd tee (än så länge spelar jag från vad man kallar gulsvart tee, d.v.s en utslagsplats som ligger närmare hålet än den röda. Gulsvart tee = nybörjartee). Så kanske når jag ändå målet - att få officiellt 36 i handicap innan sommaren är slut. Det borde gå. Nu när jag är ledig kan jag spela Hur Mycket Som Helst! Hm... kanske ska jag ge mig ut en runda redan idag? 

 Kanske öva på de sving-råd jag hittade på golf.se?

Nåja, först ska jag handledningsläsa. Ute regnar det, men här inne har jag tänt levande ljus och gjort en kopp té. Maken är på filminspelning (jag ska förresten dit imorgon, ska spela lärare - passande nog) så det är bara jag och katten hemma. Hemskt hemskt mysigt.

____________________________________________
* Har inte en susning om urvalet eller ens populationen.

Jag hann inte skriva något igår. Hade först en handledning, sedan ett möte med hemsidesgruppen och därefter avslutning med gamla studierektorsgruppen. Vi åkte ångbåt till Vaxholm och tillbaks. Mycket trevligt - sol, vind, skärgård och god mat.

När jag kom hem på kvällen åkte jag och den äkta maken ut och spelade golf. Stod först och nötte med puttar och swingar på rangen, vilket inte ledde till några större ovationer. Men jag provade för andra gången att använda min driver (en klubba som slår längre än andra), en King  Cobra SS 370 9.0 (vinkel, inte versionsnummer). Eftersom min golflärare Fredrik vid något tillfälle sade att den var alldeles för svår att slå med för nybörjare så har jag inte försökt använda den tidigare. Speciellt som jag första gången jag försökte var en hårsmån (nåja, en halvmeter då) från snabb boll-i-huvudet-död - den kändes med andra ord både svår och läskig. Men eftersom jag har svårt att låta bli att prova på saker som är möjliga att prova på så gjorde jag ett nytt försök igår. Och se där! Bollen gick iväg riktigt bra. Nu ska ingen misstolka detta och tro att jag hystar iväg en boll 250 meter bara för att jag har en klubba som som kan åstadkomma detta, men jag kom i vart fall iväg sisådär 100 meter - vilket är helt okej utifrån min vanliga rätt mediokra spelstandard. Så när vi sen spelade på bana gick det riktigt bra. Nåja, jag fick väl inte så många poäng, bara 9, men poängbristen berodde mer på lusig puttning än på att jag inte fick iväg bollen från utslagsplatsen. Vid ett hål kom jag till och med direkt upp på green med ett enda slag. Det ni! Det har aldrig hänt förut. Och jag kom inte ner i vattenhinder en enda gång, och jag behövde inte heller ägna mig åt boll-letning. Bunkrar hamnade jag förstås i, men eftersom jag av naturliga skäl övat så mycket på bunkerslag är det inget att våndas över. Jag är bunkerslagsdrottning.

Och så har jag ändrat greppet på klubban, så det känns inte längre som jag håller på att slita sönder senorna i den. Bara en sån sak! Ni förstår att jag är nöjd! :-) Lägg därtill ett ljuvligt orange kvällsljus och ett helt lag med koltrastar så... oj oj oj vad det här är roligt!

 Idag ska jag handledningsläsa, examinationsläsa en rest och sedan ägna mig åt nya hemsidan. Är fortfarande bara halvfrisk. Det känns som att jag håller på att snyta ur mig hjärnan. Fick näsblod för en stund sedan av allt snytande. Eftersom jag är en förnuftig personer som litar på kroppens förmåga att självläka drog jag genast slutsatsen att jag skulle dö, men efter litet ompysslande från maken kunde jag sätta mig vid skrivbordet och börja dagens värv. Vilket jag helt helt strax ska fortsätta med.