Oj oj oj, är halvt orörlig efter en hård helg. I lördags morse började det med höstens första ridpass sedan början av juni. Det var väl i och för sig inte så vansinnigt jobbigt och varken igår eller imorse kändes det speciellt träningsvärkande eller stelt.

Men nu... oj oj oj. Efter två timmars golfkurs och därefter tre timmar på hård stol på golfteorikurs är jag halvt död. Under sista kvarten på teoripasset kändes det som att ryggen skulle gå av och när jag kom hem rasade jag handlöst ihop på sängen. Nu börjar jag känna mig litet piggare, efter att min kära make försett mig me té och ostbågar. Att sitta i soffan i två timmar har nog också hjälpt, men å andra sidan kan upplevelsen av att vara litet rehabiliterad lika gärna bero på att jag inte behöver röra på mig. Jag våndas inför att behöva åka till jobbet imorgon. Ska jag alls lyckas ta mig ur sängen?

Men dagen var ändå rolig. Det inleddes med en timma på rangen då jag gjorde av med sisådär 120 bollar. Hm. Det blir två i minuten, låter inte likt mig. Jag måste räknat fel. Hur som helst fick jag instruktioner att ta med mig därifrån. Jag ska hålla händerna närmare kroppen när jag tar stans. Sträcka ut vänsterarment mer i baksvingen (så mycket att det känns som att jag ska få kramp) och rotera mer i svingen så att jag inte bara använder armarna. Jag fick till några bra svingar när läraren stod och tittade, men allteftersom tiden led gjorde jag det också - och mot slutet kände jag mig helt kraftlös. Jag kommer aldrig bli en bra golfare när jag blir trött så fort! Pinsamt, jag är ju knappt mer än 40.  Fast när jag också kom ihåg att ta spjärn med högerfoten och tänka på atthålla mig ganska låg i framsvingen gick det inte så dåligt. Men bollen kom max iväg 110 meter. Visserligen blåste det rätt mycket motvind, men jag vet inte om jag kan skylla på det. Jag vet i vart fall att det inte är vindens fel att jag slår så ojämnt. Damen bredvid mig slog mycket bättre på det sättet. Inte så långt förvisso, men likadant varje gång. Medan jag varierar slagen mellan två och hundra meter i längt. Suck.

Sedan var det dags att chippa. Det var lärorikt att få veta att man ska ha vikten på foten i rörelseriktningen och att bollen ska ligga närmare bakre foten. Det är nog bara att öva vidare på det, tekniken är ju inte så svår. Slutligen visade hon pitchar och bunkerslag. Pitcharna var också intressanta - att klubbhuvudet ska hållas öppet och tyngden ska vara på framfoten om man vill att bollen ska komma iväg längre (och mer på bakfoten om slaget ska vara högre). Jag försökte prova på litet, men det gick rätt uselt. Övning återstår.

På teoripasset kunde jag bara konstatera att det var tur att jag läst på i förväg. Vi fick i smågrupper lösa olika problem som en påhittad golfare råkade ut för. Det var mycket nytt jag lärde mig men också mycket repetition. Men det är bra - det gäller att nöta in reglerna så att de sitter. Bland annat blev jag påmind om något jag gjort fel - jag har trott att man kan spela från två klubblängder från skärningspunkten till gulmarkerat vattenhinder, men det kan man alltså inte. Jag får försöka skriva ihop någon slags lathund för de problem som dyker upp ofta så att jag inte gör fel.

Även om det varit en rolig dag känns det för stunden som en omöjlighet för mig att bli bra på golf. Jag har svårt att minnas alla regler och lika svårt att slå bollen på rätt sätt. Så nu känns det mest bara jobbigt. Men kanske ter det sig litet ljusare när jag är något mindre utmattad...