Senaste spelet för ett par dagar sedan var inledningsvis MER än frustrerande. Av 25 bollar på rangen fick jag blott iväg fyra som var i närheten av att vara godkända. Övriga toppades, duffades, missades, slogs iväg med fel del av bladet och så vidare. Eftersom jag är en konstruktivt lagd person satte jag mig ner på en stock för att tjura och kom efter en stund fram till att jag är helt värdelös på allt (inklusive att sjunga) och att jag aldrig mer skulle spela golf. Eftersom min make, till skillnad från hans hustru, inte har en doktorsexamen i socialpsykologi lyckades han  komma förbi min besvikelse och föreslog för N:te gången i ordningen att jag skulle försöka pegga vid utslaget. Jag har tidigare sagt att jag inte ville det, eftersom en av lärarna på golfkursen sagt att det var dumt att göra. Men eftersom alternativet nu var att helt sluta så tänkte jag att det väl inte kan skada att prova att göra som läraren sagt att man inte skulle. Och... :-o

Plötsligt gick alla slag rakt och längre än vanligt. Nu var det ju helt busenkelt att få iväg bollen!  Jihaa! (finns det förresten något samband mellan utropen "jihaa!" och "jihad"?) (värt att fundera på)

Så till slut traskade vi iväg till banan och där fortsatte de oerhörda framgångarna. Sju poäng fick jag! :-D Nåväl, jag är faktiskt INTE ironisk, för jag spelade nu för första gången från röd tee och utifrån poängtabellen istället för 150-meters markeringen med nybörjarhandikapp - så jag räknade med ett rejält poängfall. Men det var faktiskt himla kul, för nu när bollarna gick längre så kunde jag spela med mer vinklade klubbor och därmed ha litet mer kontroll över hur långt bollen skulle rulla. Där jag tidigare spelade med järnfemman spelade jag nu med sjuan, och sjuan byttes mot nia. Att jag fick så pass få poäng berodde förresten mest på att jag var usel på att putta.

Jag hoppas verkligen att det här inte bara var en tillfälligt fungerande lösning (som de flesta andra har varit), för i eftermiddag ska vi spela tillsammans med systersonen och en kompis till honom på en bana som är ny för oss, Uppsala golfklubb i Läby. Det ska bli spännande!  Kanske ska jag gå ut i parken intill och övningschippa litet innan vi ger oss av för att spela?

Det här är litet jobbigt. Systersonen V håller på med sin grönt-kort-kurs och följde med till jaguar-banan häromdagen. Han var bättre än jag.

Maken försökte trösta sin alltmer barnsligt tjuriga fru (d.v.s. jag) med att V har spelat innebandy, fotboll och diverse annat bollrelaterad sedan han var under metern lång. Men är det ändå inte en gnutta orättvist? Eller måste jag inse att jag är helt hopplös på golf och aldrig någonsin kommer att bli bättre?

Vore det inte bättre om jag ägnade mig åt något jag har naturlig talang för? Fast. Det förutsätter förstås att det finns något sådant.

Äsch, jag kan lika gärna fortsätta med golfen som något av allt annat jag är motvindskämpande usel på.

Men en sak var kul med rundorna i vart fall, och det var att jag upptäckte att det gick att slå ganska långt med järn-nian. Nästa gång på rangen ska jag ägna mig åt den, för att se hur långt jag kan ta mig med den. Femman - min standardklubba - tar ibland bollen litet väl långt, plus att jag tror att bollen borde rulla kortare när jag slår med nian. Det här är nog en av de saker som gör att jag tycker att golf är kul; att klura på problem och olika slags lösningar. I och för sig har jag en litet kluven känsla inför problemlösandet, eftersom min obefintliga bollkontroll gör att det jag dag 1 finner vara en bra lösning inte ALLS fungerar dag 2. Så det känns inte alltid helt meningsfullt att försöka komma på lösningar. Men kanske ger det sig med tiden och mer övning.

Hm... hade egentligen inte tänkt spela idag, men jag kanske måste ge mig iväg en runda ändå.

Myggorna har invaderat Uppsala med omnejd. Det var inte bara på morgonkvisten (se bloggen 1 juli) som de blodtörstiga j-a gav sig ut på jakt, utan dygnet runt. Jag gav mig även på en runda i förrgår, men efter att jag skrapat ihop sisådär 5 poäng på halva banan (och mer precist: under ett puttförsök som snarast såg ut som en krigsdans) gav jag upp. Jag var inte ensamt mesig, jag såg flera ekipage som påbörjade banan men sedan mysteriöst hade lösts upp i intet framemot femte hålet.

Men igår gav vi oss ut igen, skam den som ger sig. Med 25-gradig värme, plaskblöt bana (det hade just åskregnat i 40 minuter) och  full sol. Och tjock luvtröja,tjocka arbetssbyxor, sockor och myggmedel. Nå, jag lyckades spela även om jag får tillstå att det var något litet varmt innanför denna massiva sköld. Alla slag gick rakt och fint och jag fick 3 poäng på flera hål. Jag fick till och med två poäng på tvåans hål (i och för sig med hjälp av dammvegetationen som bollen studsade på). Sammanlagt blev det 17 poäng, men det var inga större katastrofer någonstans på vägen. Dock spelade jag även den här gången från 150-metersmarkeringen och med nybörjarhandikapp, så egentligen räknas ju inte resultatet. Nästa gång ska jag faktiskt spela från vanliga utslaget och utifrån slopetabellen, även om det då kommer att bli ett drastiskt poäng- och dito humörfall. Men nu har jag spelat med godkända poäng några gånger, så det känns som att det börjar bli dags för den utmaningen.

Jag och maken åkte tidigt till golfbanan imorse, klockan sju eller nåt i den stilen var vi där. Mmmm, det här hade jag sett fram emot. Svalt, få spelare, underbar sommarmorgon.

Men.

Vad jag inte räknade med var myggorna. Redan på vägen till banan - ett par hundra meters grusväg mellan parkering och bana - fick jag veva som en väderkvarn för att inte bli helt sönderbiten. Sista biten sprang vi. Utslaget på första hålet gick bra, men uppe i skogsbrynet där greenen ligger var det tjockt med mygg. Självfallet hade jag shorts och linne på mig, så de hade massor av hud att attackera. På hål två och tre var det litet mindre viftande, men på fyrans tee (uppe i ett buskage) var det dags igen. Och likaledes på green, i ett skogsbryn. Femman brydde jag mig inte ens om att slå ut från, eftersom tee ligger en bit uppe i skogen. Samma sak med sjuan och nian. Dessutom började jag bli rätt trött av allt mitt vildsinta armviftande (blir inte lättare av att ha en golfbag på axeln). Och de ställen det gick att spela från gick inte bra de heller, hela rundan bara totalhavererade. Nästa gång är det jag som har myggmedel i långbyxfickan och långärmad munkjacka på mig. Det här var bara plågsamt, inte det minsta kul.

:-(

Och sedan var det bara att rusa längs skogsvägen till bilen.