Det här är litet jobbigt. Systersonen V håller på med sin grönt-kort-kurs och följde med till jaguar-banan häromdagen. Han var bättre än jag.

Maken försökte trösta sin alltmer barnsligt tjuriga fru (d.v.s. jag) med att V har spelat innebandy, fotboll och diverse annat bollrelaterad sedan han var under metern lång. Men är det ändå inte en gnutta orättvist? Eller måste jag inse att jag är helt hopplös på golf och aldrig någonsin kommer att bli bättre?

Vore det inte bättre om jag ägnade mig åt något jag har naturlig talang för? Fast. Det förutsätter förstås att det finns något sådant.

Äsch, jag kan lika gärna fortsätta med golfen som något av allt annat jag är motvindskämpande usel på.

Men en sak var kul med rundorna i vart fall, och det var att jag upptäckte att det gick att slå ganska långt med järn-nian. Nästa gång på rangen ska jag ägna mig åt den, för att se hur långt jag kan ta mig med den. Femman - min standardklubba - tar ibland bollen litet väl långt, plus att jag tror att bollen borde rulla kortare när jag slår med nian. Det här är nog en av de saker som gör att jag tycker att golf är kul; att klura på problem och olika slags lösningar. I och för sig har jag en litet kluven känsla inför problemlösandet, eftersom min obefintliga bollkontroll gör att det jag dag 1 finner vara en bra lösning inte ALLS fungerar dag 2. Så det känns inte alltid helt meningsfullt att försöka komma på lösningar. Men kanske ger det sig med tiden och mer övning.

Hm... hade egentligen inte tänkt spela idag, men jag kanske måste ge mig iväg en runda ändå.