Sitter inne och kurar med arbetet idag, trots att hela världen utanför väggarna ropar att det här vore en perfekt dag på golfbanan. Försöker åstadkomma något vettigt skrivet medan jag tittar ut genom fönstret och konstaterar att det är alldeles för soligt för att jag ska vilja vara inne. Tittar på utetermomentern och ser att det är alldeles för kallt för att vara ute. Tittar på febertermomentern intill mig för att konstatera att jag inte alls är i form för att utöva någon som helst fysisk aktivitet som kan göra mig varm. Tittar på datorskärmen: ser jag att jag inte får något skrivet. Suckar. Känner mig allmänt orkeslös och drar genast slutsatsen att jag aldrig någonsin kommer att kunna skriva något, och ur denna logiska och oantastligt välgrundade slutsats kan man i sin tur dra nästa slutsats: att ingenting någonsin kommer att vara roligt eller att jag någonsin kommer att lyckas med något. Vilken underbar dag.

Givetvis utgår jag från att alla andra människor alltid är lyckliga och framgångsrika med allt vad de tar sig för. Så vet ju alla att det är.