Så har jag då  ä-n-t-l-i-g-e-n  fått spela på bana i år. Jag kan inte riktigt säga varför mitt summerande omdöme är att det var underbart, för jag blev dyblöt om fötterna för att banan endast fläckvis (glada utrop de två gånger jag stod på en torr fläck) var torr, det var stress-spel utan tid för provsvingar för att hålla tempot med framförvarande och bakomvarande spelare, det luktade dy och ruttet gräs från vattenhindren och jag var förstås lika dålig på golf som vanligt.

Men det var inte bara jag som spelade snett - det märktes att många var litet ringrostiga (som ni märker skyller jag helt lögnaktigt mitt usla spel på den gångna vintern). Tre gånger från olika håll under rundan hördes FOOOOORE! Bollarna for med andra ord litet kors och tvärs. Men alla såg glada ut ändå, av någon helt obegriplig anledning (känner att jag kanske måste gå hos psykoterapeut för att förstå varför jag tycker att det här är roligt) (men det behöver jag å andra sidan inte förstå). 9 poäng och endast två bortspelade bollar (att det blev så få kanske iofs mest berodde på att det låg is på vattenhindren) blev dock resultatet, så kanske kan jag ändå lyckas få mitt officiella handikapp ändå. 

Vilket år som helst.

Så här glad såg jag ut!