Sitter i växthuset - det är litet lagom svalt bakom skuggan från tomaterna. Har just konstaterat att nysådda gräsmattan utanför har börjat spira så smått. Det var en hel vecka sedan jag sådde den, så jag hade nästan börjat ge upp och tro att det var dåliga frön jag köpte. Men nu så...

Vår trädgård, den är alldeles speciell. Den är ganska liten, bara ca 70 kvm, och det mesta växer på höjden. Våra hallon är så höga att jag var tvungen att ta fram stegen när vi skulle plocka dem häromdagen. Och om vi köper nya plantor, så är det för det mesta höjden på dem som avgör. Allt som klättrar och slingrar sig uppåt är välkommet och det är många frodiga väggar som lockar till sig beundrare. Ibland hittar vi grannar i trädgården som står och tittar, och ganska ofta hör man kommentarer från förbipasserande på gatan. Men... det speciella med trädgården är att det finns en del av den som de flesta inte ser. Bakom de höga hallonbuskarna, rosorna, schersminen, kaprifolen, pilen, klematisen och humlen står växthuset. Där har vi några kvadratmeter gräs och runtom det blommor och bär av olika slag. Det härliga är att inga utom de inbjudna ser den här delen! Jo, på vintern förstås, då buskarna tappat sina löv. Men det är inga andra än vi själva och närmaste vännerna som vet hur den är på sommaren. Och inte heller är det några andra som vet hur fabulöst mysigt det är att sitta i växthuset på sommar- och höstkvällar. På något sätt tilltalar det mig att beundrande grannar som står utanför detta hemliga rum inte vet att det finns en ÄNNU finare del.

Alla med trädgård borde ha en inre och litet hemlig trädgård i trädgården! 

Från det ena till det femte ska vi i helgen spela på 18-hålsbanan på Väddö. Maken har spelat på 18-hålsbanor flera gånger förut, men jag har aldrig gjort det. Det ska bli otroligt spännande! :-) Det killar i magen när jag tänker på det! Vi ska spela med ett par vänner som har officiellt handikapp, så det är är för maken ett tillfälle att själv ta ett stort steg mot sitt egna officiella handikapp. För att göra det måste man spela från en av de ordinarie utslagsplatserna och få sitt resultat godkänd av en medspelare med officiellt handikapp. Själv ska jag spela en kortare variant av banan, och slår mina slag från 150 meter från hålet. Eftersom jag är så pass dålig på golf än så länge så är det inte meningsfullt att spela från längre håll än så - då kommer det gå åt femtioelva slag innan jag ens är i närheten av hålet. Men maken är ju bättre på det här med att slå långt, så han kan säkert klara av att slå från riktiga utslagsplatserna.