Igår invigde jag nya golfbagen. Alldeles hemmasydd, till och med spännena (nåja, inte karbinhaken) är hemmaknåpade. Den är helt anpassad efter vad jag vill ha med mig och har sju fickor: Peggar; scorekort/greenlagare/nicotinell-kartor; golfbollar; vattenflaska; regelbok; plånbok/mobil/nycklar; handske/diverse småkrafs. Är omåttligt stolt över skapelsen, som både kan bäras som ryggsäck och som axelväska (därav flyttbar karbinhake). Jag invigde den igår när jag mopedade till golfbanan alldeles på egen hand. I vanliga fall brukar jag åka med maken, men eftersom han var på bolagsmiddag (visst lät det tjusigt?) på Wermlandskällaren (ännu tjusigare, åtminstone vet Uppsalabor det) såg frun sin chans att ge sig ut på egen vift.

Det är rätt lustigt. När jag är tillsammans med maken är jag tio gånger barnsligare och tjurigare vid misstag och problem än vad jag är på egen hand. Ensam blir jag plötsligt vuxen och klarar av saker på egen hand. Det här visade sig både när jag spelade och när jag skulle åka. Den häromdagen punkteringslagade mopeden visade sig vid avfärd inte alls vilja starta. Men istället för att be någon annan om hjälp plockade jag bort motorns skyddskåpa, identifierade felet (drivremshjulet var inte fastsatt på den fixeringskugge som jag innan det här hade en aning om existerade) (uppenbarligen hade grannen J och maken inte heller det), fixade det och startade mopeden. Där ser man vad frånvaro av hjälp och tillräckligt med motivation (golfbanan drar mer än NÅGOT annat nuförtiden) kan åstadkomma för händigheten.

Först slog jag en hink bollar på rangen. Istället för att försöka hysta iväg dem med spända axlar och allmän prestationsångest langade jag iväg dem avspänd och spikrakt. Och till och med ganska långt. Sedan puttade jag en del. Det gick sisådär, eftersom jag provade på en ny putt-teknik (mer axlar än armar). Men det blev acceptabelt. Och så litet chippande, vilket egentligen inte brukar vara något problem med men det är ju lika bra att låta det ingå i uppvärmningsrutinen. Och så slutligen några slag ur bunkern, vilka gick helt problemfritt (vilket de knappt kan sägas om de bunkerslag jag ägnade mig åt på förra rundan).

På banan gick det rätt bra. Fick 32 slag på 6 hål, vilket är okej för mig. På ett hål gick jag till och med i på 3 slag - 1 till green och så två puttar! Sammanlagt 14 puttar på 6 hål ger ett helt okej medel.

Fast vänta nu. Jag har för mig att jag häromdagen kom överens med mig själv att inte vara så resultatorienterad. Jag tar om det ovanstående, ny version:

På banan gick det rätt bra. Det var lugnt och skönt, bortsett från att jag nästan blev attackerad av en and som inte ville att jag skulle gå över en bro som hennes ungar just simmade under. Sothönsen simmade omkring med sina ungar och hela luften var fylld med fågelsång. Det var skönt att vara avslappnad och fokuserad och inte känna att jag måste visa att jag är duktig. Men vid sjätte hålet började det regna, så då åkte jag hemåt.

Se där! Mycket bättre version.